Deras ryggar luktade så gott

deras-ryggar-luktade-sa-gottJag tror väldigt mycket på att om en bok känns och gör riktigt ont att läsa så har recensionen jag skriver föutsättning att bli väldigt bra, för att jag kommer ge mer av mig själv i den än annars. Min recension av Deras ryggar luktade så gott skulle kunna bli min allra bästa. Men det kommer den inte att bli.

Deras ryggar luktade så gott är den vackraste, sorgligaste och finaste och hemskaste serieroman jag läst, en av de böcker någonsin som berört mig mest, på djupaste djupet. Och jag förmår inte skriva om det. Det som händer i boken hände inte mig, men en del av det, och annat. Jag känner igen för mycket, bär med mig, går sönder lite för mycket för att dela det. Vissa rum måste en behålla för sig själv, låsa om och behålla nyckeln för sig själv. Faktiskt.

Men samtidigt måste jag ju få säga att Åsa Grennvall har skapat något så fantastiskt att jag finner drivor av tröst i det. Elfriede – en dystopi var fin, Deras ryggar luktade så gott är något så mycket större än så.

Och slutbilden (om du inte vill veta något om den så läs inte det här stycket)! Jag har också utvecklat det som en strategi att söka upp mig själv som barn och rädda henne ur ensamheten. Att plocka upp henne och hålla om henne och ge henne en tillhörighet, och att göra det som Åsa Grennvall låter sin Jenny göra i sista bildrutan är nog banne mig det finaste jag sett. Det är av den bilden jag läker. Det är den som får mig att vilja resa mig och gå vidare.

[su_note note_color=”#fcfcf0″]
DERAS RYGGAR LUKTADE SÅ GOTT
Författare: Åsa Grennvall
Förlag: Syster förlag (2014)
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Bokfreak[/su_note]

10 svar på ”Deras ryggar luktade så gott”

  1. Har du läst ”Lilla Paula ensam var” av Gabriele Wohmann? Om du tyckte om Åsa Grennvalls bok, måste du absolut läsa ”Lilla Paula”. Paula är adoptivdotter till den tidens (70-tal, tror jag) politiskt korrekta föräldrar. ”Paulinchen war allein zu Haus” tror jag att den heter i original.

    Svara
  2. Oj, jag blir jättenyfiken, och samtidigt väldigt skrämd av att den gjorde så ont att läsa. Det gör mig å andra sidan ännu mer nyfiken. Boken åker upp på min tbr-lista.
    Tack för ditt inlägg!

    Svara

Lämna ett svar till Martina Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.