Boktjuven

boktjuven---nar-doden-berattar-en-historia-maste-du-lyssnaBoktjuven – en bok alla måste älska om inte annat så för att bevis att de inte begåvats med ett hjärta av sten? Nej, inte alls faktiskt. Det finns något där som irriterar ibland. En ton, något förnumstigt, något som försöker skoja till för att lätta upp ibland, något som inte är helt hundra. Kanske är det så enkelt som att det är berättarrösten, det allvetande, som stör ibland. Men eftersom det för mig faktiskt bara är ett oerhört litet gruskorn i skon älskar jag Boktjuven ändå, men jag kan förstå de som inte gör det.

Men också, en bok som utspelar sig under andra världskriget med Döden som berättare. Den blir ju oundvikligen väldigt tung. Även om berättandet är rätt distanserat (annars skulle varenda läsare spricka från söm till söm) och det ibland finns inslag av att försöka muntra upp med en ordvändning så är det allt igenom förfärligt och tungt. Inte minst för att det slutar som det gör. Rudy är fantastisk, fosterföräldrarna är fantastiska, varenda person är fantastisk i sin mänsklighet och slutet gör också det avgrundsdjupt sorgesamt.

Anledningen till att jag läste Boktjuven nu är att vi ska diskutera den i en bok- och filmcirkel på jobbet. Jag ska alltså se det här på film också. Typ offentligt. Och prata sammanhängande om det efteråt. Jag vet inte hur det ska gå…

BOKTJUVEN
Författare: Markus Zusak
Förlag: Ponto pocket (2010)
Översättare: Anna Strandberg, originaltitel: The Book Thief
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris

1 tanke på “Boktjuven”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.