En tidsresa?

Veckans tema på Kulturkollo är Då och sen, historia och framtid. Igår publicerade jag en intervju med Anna Jakobsson Lund om hennes science fiction-dystopi Tredje principen. Längre fram i veckan kan jag avslöja att det blir en mix av biblisk tid, häxprocesser och tidsresor. Och just tidsresor handlar det också om i veckans Tisdagsutmaning

Om du fick tidsresa fritt – vart och när skulle du resa?

Jag bör kanske erkänna att det är jag som skrivit frågan men jag har verkligen inget roligt svar. Jag är ju för feg för att resa till framtiden och det förgångna vet jag alldeles för mycket om för att längta till. Det är ju så kallt och hemskt i det förslutna… Det finns såklart platser jag skulle vilja se och människor jag skulle kunna tänka mig att möta, men det hela faller på att jag är så feg. Tänk om något gick fel med tidsmaskinen (som det ju alltid gör!) så att jag inte skulle kunna komma tillbaka… Möjligen skulle jag kunna tänka mig att tidsresa till den där påsken då jag fick en hel bautaskål med godis och ägnade helgen åt att se Mitt Afrika för första, andra och tredje gången. I min fordom. Men i övrigt är jag nog alldeles för mycket Ferdinand, jag trivs helt enkelt mycket bättre här (och nu). 

Jag hoppas verkligen att ni andra som svarar på tisdagsutmaningen är roligare än vad jag är…

Tredje principen

tredje-principenTredje principen är något så ovanligt som en dystopisk framtidsskildring för unga vuxna utan den obligatoriska kärlekstriangeln. Kontemplera lite över det, hur galet skönt det är att läsa! Och då följer boken ändå tre karaktärer, två tjejer och en kille. Men de är inte kära, de är vänner! Att det ska vara så ovanligt att jag reagerar på det!

En annan sak som gör mig glad är att de alla är komplexa, de får oavsett kön vara starka och svaga på en och samma gång, som folk är mest, bara väldigt sällan i fiktion.

En annan sak som är ovan för mig är att det är såpass mycket teknik, det finns apparater och procedurer som vi bara kan drömma om. För mig som läst väldigt lite sådan science fiction är det väldigt intressant, och en väldigt bra introduktion.

Tredje principen är en spännande bok som ändå rör sig bitvis långsamt, men aldrig för långsamt. Den tar sig tid att låta karaktärerna skymta bitvis och bli tydligare för oss och varandra för varje sida vi tvångsmässigt vänder. Jag är väldigt förtjust i det här och ser fram emot fortsättningen som kommer i höst.

Missa inte min intervju med författaren på Kulturkollo idag.

TREDJE PRINCIPEN
Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda förlag (2015)
Del 1 i en serie.
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Bokhuset

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall

Här släcker en ner datorn och går från jobbet en fredageftermiddag. Tar sig hem och gör allt det där som fredagar kräver och önskar. Och så slängs ett öga på en skärm och sen är han borta. 

När Tomas Tranströmer fick sitt nobelpris till slut så grät jag, för att han var så värdig och för att hans lyrik berört mig. Och nu har han alltså tystnat. Men hans ord lever naturligtvis kvar, tystna kommer han aldrig att göra i oss.

Min favoritdikt är, som för så många andra

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Here’s looking at you

heres-looking-at-youJag tyckte om You had me at hello när jag läste den i höstas, men den var ingen riktig fullträff. Men Here´s looking at you är det, en fullträff alltså.

Först blev jag lite orolig när jag började läsa, det verkade som att det skulle kunna bli en “Den fula ankungen” av alltihop. Aureliana som går från att vara ful, fet och finnig, och mobbad, till att vara vacker, smart och fantastisk, som inte kan begriiipa att männen dras till henne. Den berättelsen hade kunnat bli riktigt olidlig. Men istället blir det en roman om just de sakerna men utan att väja för all den där smärtan det involverar att vara utanför, att uppfinna sig själv på nytt och att fortfarande känna lojalitet med det där ensamma barnet som var en själv då. Anna är väldigt trasig och jag tycker verkligen att Mhairi McFarlane målar ett trovärdigt och inte rakt igenom sympatiskt porträtt av henne, och av James. Det går att tycka om dem och känna igen sig samtidigt. Och nämnas bör kanske att Anna/Aureliana är igenkänningsbar för mig mer på grund av sitt förflutna än för det faktum att hon är disputerad historiker. Men jag älskar förstås det inslaget också, och att det inte pratas skit om historia eller historiker nästan alls. Jag önskar lite att McFarlane skulle skriva en bok om bibliotekarier också…

En annan sak som McFarlane lyckas ypperligt med är perserkatten Luther – romanens självklara nav. Jag är helt övertygad om att författaren har nära kontakt med perserkatter för jag ser min egen dito i varenda beskrivning. Luther är bäst av dem alla, priset för bästa husdjuriga biroll i en roman, någonsin, går definitivt till just honom.

Here´s looking at you är by far den allra bästa bok jag läst under mitt chic lit-experiment. Mhairi McFarlane är en favorit numera och jag kan till och med upplysa om att jag skrattade högt flera gånger under läsningen (och inte bara åt Luther), det finns alltså roliga böcker som är roliga även för mig – Eureka! Jag kommer absolut läsa It’s not me, it’s you snart, och hoppas på att hon skriver mer mycket snart.

HERE’S LOOKING AT YOU
Författare: Mhairi McFarlane
Förlag: Harper Collins UK (2013)
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Hyllan

Just a girl, standing in front of a boy

just-a-girl-standing-in-front-of-a-boyJag står inte ut! Just a girl, standing in front of a boy är ingen dålig bok, den är kanske till och med bra på det den är tänkt att vara bra på, eller? Men det är för mycket! Det är pojkvän och kompis och lägenhetskompis och mamma och pappa och nya snygga killen och f-n och hans moster. Det hade varit förträffligt att välja en eller möjligen två av trådarna att dra i, inte alla!

Och så klarar jag inte av tonen, det flåshurtiga (jo, tyvärr). En huvudkaraktär som kallar folk på jobbet för ”my Lovely”, henne kan en ju inte ta på allvar. I alla fall inte om en är jag och lite allergisk mot sånt, såväl i böckernas värld som i verkligheten.

Jag avskyr inte den här boken som jag avskyr Me and mr Darcy, men jag tycker inte om den. Den är inte för mig, och det är tilltalet som gör det svårast för mig. Att den är överlastad kan jag leva med, under protest…

JUST A GIRL, STANDING IN FRONT OF A BOY
Författare: Lucy-Anne Holmes
Förlag: Sphere (2013)
Del 1 i en serie
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Enligt O, I Hyllan

Me and mr Darcy

me and mr darcySjukt osympatisk huvudperson + stor portion tjat om mr Darcy = rätt så olidligt.

Me and mr Darcy är inte det bästa jag läst i år, men det skulle kunna vara det sämsta. Det är så fånigt, så oerhört fånigt! Och Emily är så förfärligt irriterande.

Jag tror att Emilys avgörande misstag var att hon på en av de första sidorna beskrev hur hon var tvungen att anställa en person med absolut noll intresse för böcker att jobba i bokhandeln med henne eftersom hon annars tvingats jobba med en nördtjej “som ägnade kvällarna åt att uppdatera sin blogg”. Som nördtjej som ägnar stor del av min kvällstid åt att uppdatera min blogg är jag offended. Också bortom det faktum att kunderna lär få rätt dålig service i den där butiken med en ointresserad och en som bara går och stör sig på killar för att de inte är mr Darcy.

Jag tänkte lite på Austenland (filmen) när jag läste och det är aldrig helt bra. Men Austenland är bättre, den är ju i alla fall väldigt söt i sin tafatthet. Me and mr Darcy är inte söt någonstans, bara irriterande.

ME AND MR DARCY
Författare: Alexandra Potter
Förlag: Ballantine Books (2007)
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris

Just nu

Linda har enkätat om pågående läsning och det vill jag också göra.

Vid sängen: ja, det är ju en försvarlig hög eftersom jag förvarar alla mina pågående böcker där. Fangirl av Rainbow Rowell är den bok jag faktiskt läser i sängen (men aldrig vid läggdags, vid den tiden -21:30-  är jag alldeles för trött för att läsa…)

Vid soffan: Inga böcker, bara filmer, spel och skräp. Just nu ligger dvd-varianten av Wolf Hall på hedersplatsen. Har sett halva serien och älskar förbehållslöst och eldigt.

På jobbet: Läser jag inte, men jag lånar förstås med mig galna mängder böcker hem. Just nu finns 18 böcker på utlåningskvittot och då ska ni veta att jag är väldigt nöjd med att hålla mig under 20-strecket…

Utmaningsbok: Mördarens lärling av Robin Hobb som en enig expertis rekommenderade när jag kom ut som fantasyskeptiker. Den är mycket bra.

Bokcirkelsbok: Har precis diskuterat Boktjuven i jobbcirkeln, ikväll ska vi se filmen tillsammans. Ska läsa om Jag, en inför aprilträffen men har inte kommit dit än.

På läsplattan: Är inne i en anti e-boksfas just nu, men Americana ligger där och väntar, bland annat.

Då och då: Skuggan av ett liv av Hilary Mantel är en bok jag avnjuter i små bitar. Så fin!

Längtar efter att få läsa: Om du vågar av Megan Abbott och Brandon Sandersons Mistborne-bok som ska komma ut i snart, snart, snart.

Senast köpta bok: För in de döda som jag insåg att jag inte ägde men förstås måste ha eftersom jag planerar en omläsning av serien och då på svenska. Hittade förmånligt på bokrean.

Skulle vilja köpa: Jag har en lista, en ganska lång en men just nu är jag nog ganska nöjd med det som finns hemma för läsning. Återkom framåt sommaren när semesterläsningen ska planeras på allvar…

Breakfast at Darcy’s

breakfast at darcyJag har berättat att jag var i stort behov av avkopplande fluffläsning för en tid sen. Först ut på plan var Ali McNamara och hennes bok om Darcy som ska driva en egen ö och skapa sig ett nytt liv. Som vi alla vet sen tidigare så är jag en svartsjälad typ utan hjärta. Vi ska inte förvänta oss att jag förvandlas till en mysälskande marschmallowsmjukis bara för att jag drabbats av en högst tillfällig mörkeröverdos, men jag tycker ändå att Breakfast att Darcys är helt ok.

Det finns en ansats till genustänk, som kanske inte räcker hela vägen fram, men det är i alla fall en ansats. Det är inte nydanande eller omvälvande eller fantastiskt men det är ju inte heller det jag söker i den. Det är mysigt. Jag längtar till Darcys ö när jag måste göra annat här i livet och jag vet inte när jag satt invirad i en filt och kände mig så varm senast. Faktiskt.

Plus och minuspoäng för att triangeldramat aldrig är något triangeldrama. Minuset kommer sig av att saker och ting händer alldeles för snabbt på slutet, eller i alla fall utanför bild. Det känns lite fånigt, att inte få vara med när de får till det, särskilt som snubben hon får till det med är den enda jag egentligen gillar på riktigt riktigt (förutom advokaten, han är bedårande!).

Som roman betraktad så är den helt ok. Karaktärsbygget imponerar kanske inte jättemycket, men det finns några oväntade svängar och några på riktigt sympatiska personer. Det duger gott för mig just nu. Men jag tror och hoppas att det finns bättre böcker i min fluffhög. Jag återkommer på onsdag med en ny fluffboksrecension.

BREAKFAST AT DARCY’S
Författare: Ali McNamara
Förlag: Sphere (2011)
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Hyllan

Världspoesidagen kräva dessa böcker

  

Idag vill jag nog försjunka i lite poesi ändå. Emma Wargs nära darrar ingen hare och sedan länge djupt älskade Edith Södergran får bli mina följeslagare genom Världspoesidagen. 

Dagens lästips till er från mig är den bok jag recenserade igår – Lina Hagelbäcks prosalyriska Violencia, glimrande eldig, ett ypperligt sällskap en dag som denna.

Violencia

Först trodde jag att Violencia var en bok att läsa långsamt, kort kapitel för kort kapitel. Snart insåg jag att det var en bok att hoppa rakt in i, sluka, begrava sig i. Så då gjorde jag det.

violenciaJag har känt Violencia, levt med Violencia, varit Violencia… Jag identifierar mig såklart mest med Stina, det förstår alla som känner mig det minsta lilla. Stina som i tysthet betraktar, avvaktar, hoppas att hon ska få finnas kvar i Violencias strålande ljus. Och jag har som sagt känt och levt med Violencior, smarta, geniala kvinnor som brinner och brinner upp och tar allt med sig. Mer förvånande är att jag känner igen mig också i den strålande, den svikande, den som brinner. Jag vet inte om jag är glad över det, men kanske lite ändå.

Berättelsen om Violencia är ursinnig och blodfull, omöjlig att värja sig mot… Någonstans mot slutet känner jag att Christine Falkenland skulle ha älskat att uppfinna en gestalt som Violencia, de hade passat ihop. Och det är en komplimang till såväl Christine Falkenland som Violencia. Och till Lina Hagelbäck som ju är den som skapat. Jag älskar den prosalyriska berättarstilen, tätheten i de perfekt avvägda orden. Och så älskar jag att det kommer en fortsättning, Violencia och hennes far, nu i vår.

Violencia
Författare: Lina Hagelbäck
Förlag: Brombergs (2013)
Del 1 i en serie
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris