Jag läser just nu Virginia Woolfs sanslöst fantastiska To the lighthouse och slås varje gång jag plockar upp boken av hur vackert omslaget är på min utgåva. Men så sitter jag och spånar på en recension och upptäcker att bilden på min bok är lite svår att få tag på, att det finns hur många andra utgåvor som helst och att de är lika vackra allihop. Alltså fantastiska!
Femman blir min favorit 🙂
Det är den jag äger, ett av de finaste omslagen någonsin, så himla fin!
Femman är verkligen jättefin.
Själv har jag fyran och är väldigt glad över den också, även om jag gärna skippat silverbandet i botten. Den är på något vis så mjuk och optimistisk i sina färger, nästan romantisk med sina hundra blå stenar. Jag tänker bara hur det varit att komma till en ö med sådan sten, känna sån glädje, och sedan bo i huset med Ramseys, känna spänningen och skavandet i relationerna. Hua.
Ja det är väldigt skavigt i det där huset… Älskar också fyran med alla stenarna, plockar gärna sten själv när jag har möjlighet och jag kan riktigt känna hur de känns i handen…