Vi måste prata om Cirkeln! När jag såg den i söndags så tänkte jag att jag var sist på bollen och att alla redan sett den så det var väl ingen mening med att skriva något om den här, den är ju bra men det vet väl alla redan. Typ. Men så läste jag på flera ställen, bland annat här, att det inte alls är säkert att det blir någon film av de två resterande delarna i trilogin. Alls. Det behövs många fler som ser filmen, och att biobesökarna tydligen valt att se den där sexfilmen (nej, jag har inte sett den, men jag har läst boken) istället bär ju ingen rim och reson, stackars dem!
Och så kan vi ju inte ha det! Jag måste alltså tala om i alla fall för er att filmen är bra och varför, så att ni genast traskar i väg till närmsta biograf och säkrar upp att jag får se fortsättningen om några år.
Alltså, fem anledningar att se Cirkeln:
1. Dialogen! Jag är elak nu, men det är inte ofta jag lägger märke till dialogen i svensk film för att den är särdeles bra. Cirkeln bygger naturligtvis på en ypperlig förlaga men risken föreligger ändå alltid att det blir stolpigt och bokligt när dialoger ska överföras till tal. Här är det inte alls så, språket har skrivits om till tal på ett fantastiskt fint sätt, det känns naturligt, äkta och helt troget.
2. Skådespelarna! Rakt igenom. Från nya ansikten till rutinerade skådisar – alla gör ett väldigt bra jobb med sina karaktärer.
3. Persongalleriet! Förstås, det är ju fantastiskt redan i boken. När såg vi till exempel senast en film med sex tonårstjejer i huvudrollen? Sex väldigt olika tonårstjejer som en kan gilla var och en för sig. Bara en sån sak.
4. Engelsfors! Det är så skitigt, förfallet, fult och förfärligt att det snör ihop sig i bröstet. Och det känns så på riktigt. Skolan känns precis som skolan kändes hemma i min bruksort. Det gjorde det i och för sig lite jobbigt för mig, men för er går det säkert bättre. Och jag överlevde, så också vi som bär på traumatiska Engelsfors-nära tonårsupplevelser klarar av den här filmen. Kanske kan vi till och med komma stärkta ur den…
5. Den håller! Fantasy på svenska är ju inte något självklart framgångsrecept, långt därifrån. Redan i bokvärlden kändes det lite oroligt innan jag förstod att det ju faktiskt var bra. I filmvärlden kan det bli hur fel och fånigt som helst. Men när kraften vaknar i Engelsfors blir det aldrig annat än just kraftfullt. Och att kombinera magi med glasskartonger och knäckebröd fungerar förvånansvärt bra, det är smått genialt faktiskt.
Det finns mer också, men det tycker jag att ni får hitta själva. Cirkeln är en bra film, se den!
Såg den förra veckan och blev väldigt positivt överraskad. Tyckte att introt var så himla snyggt. Tyckte också att skådisarna var bra. Ska jag vara petig så tyckte jag väl att Rebecka såg ut att vara betydligt äldre än en tonåring men annars så var jag helnöjd.
Introt ja, det har jag ju inte ens nämnt, men det är hur snyggt som helst.
Hihi! Skrev just om denna jag med! Var visst en dag före dig i af! 🙂 Men what! Vilket felval av de som inte sett Cirkeln! Kom igen nu folks. Se en bra film! Vill ju ha en tvåa!!
Felval var ordet, hoppas att många väntat till nu i helgen så att det rasslar till i besöksstatistiken! Och grattis till att ha slagit mig med hela en dag 😉
Jag tycker det borde vara rusning till biograferna för att se Cirkeln. Så bra är den! Precis som i boken älskar jag blandningen av tonårsproblem och magi. Och att de lyckas få det så trovärdigt. Absolut var det en jobbig igenkänning med skolmiljön… Hågkomst från när man själv gick runt där ensam som en Minoo eller Anna-Karin, men utan magiska krafter.
Ja, en tycker att det borde finnas något för alla i Cirkeln, spänning, tonår, igenkänning…
Instämmer i allt och lägger till: MUSIKEN!!!