En inspirerad tisdagsutmaning

Temat för veckans Kulturkollo-inlägg är inspiration. Filmer inspirerade av böcker och böcker inspirerade av verkligheten och sånt. Jag har redan skrivit om fiktion om avrättningar, bödlar och Smokey Nelson och på söndag bjuder jag på en högintressant och högaktuell intervju om att skriva om en verklig ort och vilka konsekvenser det får när den blir fiktion. Däremellan kommer mina Kollo-kompisar bjuda på diverse spännande inlägg i ämnet. Nu till veckans tisdagsutmaning:

Finns det en berättelse ur ditt liv som du skulle vilja göra bok/film/teater/konst av? Hur skulle du vilja att den framställdes eller framfördes?

Jag tror att alla människor bär på berättelser som förtjänar att berättas. Vardagliga små sagor för alla att känna igen sig i. Jag har en del saker som jag själv skulle vilja skriva om, upplevelser av situationer och känslor snarare än dramatiska händelser. Så är det med konst också, under de perioder jag målat har jag målat abstrakt och försökt fånga en känsla snarare än en bild av verkligheten. Och därför skulle alla berättelser ur mitt liv tvunget skrivas eller göras av mig, de är inte direkt kioskvältarmaterial…

Vilken bok vill du se på teaterscen eller vita duken (eller i någon annan form)?

Det är ju svårt att tro att jag skrivit de här frågorna själv med tanke på hur stora problem jag har med att besvara dem 😉 Jag skulle gärna se Fangirl som film/tv, det skrev jag redan häromdagen. Källan som jag läste ut i helgen och inte hunnit recensera tror jag också skulle kunna bli en bra film.

Ökenbrevet

Det är ett välkänt faktum att jag fascineras av bibelberättelsen i olika skepnader och kläder. Här är det Göran Tunström som berättar historien om Jesu uppväxt, hans sökande efter vägen.

okenbrevet_113wGöran Tunström mänskliggör Jesus, följer oss bakom berättelsen om och masken framför. Ökenbrevet är en tolkning av hans sökande efter kallelsen, efter tron, hans väg bort från föraktet för världen, och jag tror på allt. Ökenbrevet ligger sig väldigt nära skriften. Över huvud taget är Ökenbrevet en lärd bok, en bok som kan sin bibel, kan sin Jesus och gör sitt försök till tolkning på ett nytt och personligt sätt.

Jag tycker mycket om Göran Tunströms sätt att skriva, det lätta men lärda språket, det på djupet gående med det komplexa. Jag tycker mycket om Ökenbrevet. Och jag kan inte sluta fascineras av hur bra det ofta blir när bra författare ger sig på att tolka bibeln.

ÖKENBREVET
Författare: Göran Tunström
Förlag: Bonniers (1978)

Liebster

liebster-award1

Liebster Blog awarder flyger runt bloggosfären och nu har den kommit till mig. Det är Farbror Atlas som förärat mig en award, tusen tack!

Reglerna lyder: Länka tillbaka till personen som nominerade dig – check!
Svara på frågorna som du fick av personen som nominerade dig – se nedan.
Nominera 11 andra bloggar med färre än 200 följare – här är jag faktiskt osäker på vad det betyder, 200 följare var/när/hur? Jag bryr mig således inte om det kriteriet, och inte nominerar jag 11 stycken heller.
Gör 11 frågor till dem som du nominerar – se nedan.
Meddela de nominerade via sociala medier/bloggar – Will do.

Mina svar

1. Vad läser du just nu?
Frostskymning av Anders Björkelid, äntligen!
2. Finns det en genre du avskyr att läsa?
Nej det gör det inte men det finns de som jag inte föredrar, som självbiografier eller thrillers.
3. Har någonsin en filmatisering av en bok varit något att ha? I så fall vilken?
Jag är rätt svag för Hungerspels-filmerna och tycker att de transformerades bra från böckerna som byggde så mycket på Katniss tankar.
4. Bästa läsställe? Soffan, sängen eller hängmattan?
Jag sitter väldigt mycket i sängen och läser, men allra bästa stället är i hammocken på balkongen. Jag flyttar ut dit snart.
5. Vilken är den mest överskattade bok du läst?
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.
6. Postapokalyps eller rymdinvasion! Vad läser du helst om?
Postapokalyps. Jag är inte så mycket för rymden faktiskt, den skrämmer mig på riktigt med sin oändlighet…
7. Minns du din första läsupplevelse som barn?
Jag minns inte vad som var den första men jag har en massa minnen. En av de tidigaste är min besatthet av Titta Madicken, det snöar! som mamma läste och jag bläddrade i oändligt många gånger.
8. 2015 års mest efterlängtade boksläpp är vilket då?
Jag väntar ju fortfarande på den där Sanderson-boken men annars var det nog Catherine Mavrikakis Smokey Nelsons sista dagar som jag recenserade igår.
9. Nämn en bok som borde bli tv-serie och varför.
Fangirl av Rainbow Rowell! För att också tv-serievärlden skulle må bra av att berätta den historien om en person som många av oss socialt sköra kan identifiera oss med.
10. Läser du serier? Vilken är i så fall favoriten?
Inte mycket och när jag läser är det mest ny svensk politisk seriekonst som det av Liv Strömqvist, Nanna Johansson och Mats Jonsson. Min allra största seriefavorit är Åsa Grennvall.
11. Vilken var den senaste fullpoängaren du läste?
Drömmen om Sverige av Niklas Orrenius. Fruktansvärt bra trots att jag läst texterna tidigare, tillsammans blir de nästan outhärdliga. Och så slängde de tillbaka mig i den politiska depressionen igen. Men det får det vara värt. Och så var Källan väldigt bra.

Mina nominerade

Carolina läser och skriver
Bokbabbel
Dark places
Beroende av böcker
Eli läser och skriver
OArYA

Mina frågor

1. Vad läser du just nu?
2. Vilken ungdomsbok skulle du vilja att alla vuxna läste?
3. Hur tjock får eller bör en bok vara för att du ska läsa den?
4. Vilken bok har begåvats med det allra vackraste omslaget?
5. Vilken är din favoritkaraktär från en bok?
6. Vilken bok har överraskat dig mest med sitt slut?
7. Hur mycket tid lägger du på läsning en vanlig dag?
8. Finns det någon film du längtar efter att få se?
9. Vad heter världens bästa författare?
10. Vem av dina favoritförfattare hoppas du ska skriva en ny bok snart?
11. Tipsa om en riktigt bra sommarläsningsbok?

Smokey Nelsons sista dagar

smokey_nelsonDen här boken väcker så många tankar att jag inte vet riktigt var jag ska börja. Jag börjar där det griper allra starkast. Jag börjar hos Ray.

Blind tro är något av det vackraste och det sorgesammaste jag vet. När det går över i fanatism blir det något annat, men Ray kan jag inte annat än ömka ens när han begraver sig i den allra mörkaste av Guds röster. Det rasistiska, det inte längre medmänskliga, någonstans kan jag känna att han har förtjänat att bära det om det är det enda som får honom att fortsätta andas. Samtidigt som det var det som ledde honom dit.

Det finns så mycket som går på djupet i den här boken. Så många trådar och människoöden som tvinnas samman. Liv som ändas och förändras på ett ögonblick, när någon kliver genom en dörr eller går in på en snabbmatsrestaurang.

Jag älskade Christine Mavrikakis förra bok på svenska, Himlen i Bay city och jag hade skyhöga förväntningar på den här. Men frågan är nog om jag inte tycker ännu mer om Smokey Nelsons sista dagar… Allt det avgrundsjupa mörkret!

Vi människor gör vad vi behöver för att överleva, och sen dör vi. Det är grymt och det är på något sätt vackert. Som tro är grym och vacker. Som kärlek är det.

SMOKEY NELSONS SISTA DAGAR
Författare: Catherine Mavrikakis
Förlag: [Sekwa] (2015)
Översättare: Cecilia Franklin, originaltitel: Les dernier jours de Smokey Nelson
Köp t.ex. hos Bokus och Adlibris

Vill du veta mer? Läs min Kulturkollo-text om Bödlar, dödsstraff och Smokey Nelson!

Läs Oryx & Crake med oss!

Samlasning_Atwood

Facebookgruppen Kulturkollo läser har blivit en synnerligen livfull grupp där vi tycker och tänker kring böcker vi läst tillsammans. I maj är det dags för mig att hålla i vårens sista samläsning och det blir Margaret Atwoods Oryx & Crake som ska avhandlas. Jag läste boken i januari, fortsatte med Syndaflodens år tämligen omgående och tänker mig att jag ska läsa avslutande Maddaddam så snart den kommer ut på svenska i maj. Jag kan säga så mycket som att jag har ett helt papper fullt av frågeställningar kring första boken som jag hoppas få diskutera med er. Hoppas ni vill vara med!

24 maj inleds diskussionerna, det du behöver göra innan dess är att läsa boken och anmäla dig till gruppen. Sen kör vi!

Skuggan av ett liv

Det händer att jag gör undantag. För böcker trots att de handlar om cancer. För böcker trots att de är biografiska och handlar om författare. Jag gillar ju författare men jag behöver inte veta så mycket om dem. Men så är de ibland Virginia Woolf och ibland handlar böckerna om Hilary Mantel och så säger någon att den är fantastisk. Och det är den. Skuggan av ett liv är fantastisk, och väldigt sorgesam.

Hilary Mantel använder sin fenomenala formuleringsförmåga till att måla fram en barndom som var ganska ensam och utsatt men på intet sätt traumatisk. Hon berättar om sjukdom och barnlöshet på ett sätt som verkligen skär i hjärtat. Det här är intressant och läsvärt långt bortom min besatthet för Wolf Hall. De hör inte ens ihop.

SKUGGAN AV ETT LIV
Författare: Hilary Mantel
Förlag: Weyler förlag (2015)
Översättare: Marianne Mattsson, originaltitel: Giving up the ghost
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Kulturkollo, Lyrans noblesser, Beroende av böcker

En humorutmaning

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om humor. Och det är svåra grejer det…

Berätta om en bok, film eller något på tv som skulle vara så vansinnigt rolig enligt alla andra – men som inte fick dig att skratta det minsta.

Det är ju i ärlighetens namn rätt mycket. Jag utvecklar tankarna kring detta närmare här. En sak som är en typisk sån där humor som går över huvudet på mig är buskis, och sketcher där folk ramlar och sånt. Ansträngd humor, putslustig humor, all möjlig humor helt enkelt.

Berätta om en bok, film eller något på tv som du verkligen skrattade åt så att du höll på att gå sönder.

Galenskaparnas En himla många program minns jag som galet kul på den tiden, och jag skrattar fortfarande åt den där gymnastiken i Ica-hallen i Potsdam om jag får chansen. Just nu skrattar jag åt New Girl varje kväll, helt galen och därför väldigt rolig serie.

Fangirl

Jag var helt oförberedd på att bli fullkomligt knockad av Fangirl. Visst lite mysigt men småtungt som Eleanor & Park skulle det väl säkert vara, men hopbryt, gråt och kärlek ända djupast i hjärtat väntade jag mig inte alls. 

fangirlCath är jag i samma ålder. Min mamma lämnade mig inte och min pappa brottas inte med psykisk sjukdom men själva Cath är jag. Den där socialt fobiska instängdheten. Att inte gå in i skolmatsalen på flera år för att det bara inte går. Att stänga inne och stänga ute. Att inte släppa in, för att det faktiskt inte går. När jag läser om Cath minns jag mer, och jag förstår kopplingarna. Och jag kan släppa lite av den där skulden jag burit på, kanske var inte alla mina konstigheter fri vilja, kanske satt jag fast. Kanske hängde det ihop med depressionerna. Kanske var det inte så konstigt att jag, likt Cath, började föredra den uppdiktade verkligheten framför den verkliga…

Tänk om jag fått läsa Fangirl som 16-åring och om jag därigenom kunnat inse att det fanns andra. Att det fanns ett sätt. Jag har hittat fram någonstans idag, men det har kostat och det har tagit tid. Färdig blir jag aldrig, det blir ingen.

En annan bieffekt av Fangirl är att jag nu är galet sugen på att skriva (för att Cath och jag älskar det, inte för de där fanfic-texterna i boken, de läste jag inte ens). Jag ska nog gräva fram det där gamla manuset igen, och kanske läsa igenom alla texter jag skrev på den tiden. Som jag gömt och inte vågat läsa. Det är kanske dags att minnas.

FANGIRL
Författare: Rainbow Rowell
Förlag: Berghs (2005)
Översättare: Carla Wiberg
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris