Smokey Nelsons sista dagar

smokey_nelsonDen här boken väcker så många tankar att jag inte vet riktigt var jag ska börja. Jag börjar där det griper allra starkast. Jag börjar hos Ray.

Blind tro är något av det vackraste och det sorgesammaste jag vet. När det går över i fanatism blir det något annat, men Ray kan jag inte annat än ömka ens när han begraver sig i den allra mörkaste av Guds röster. Det rasistiska, det inte längre medmänskliga, någonstans kan jag känna att han har förtjänat att bära det om det är det enda som får honom att fortsätta andas. Samtidigt som det var det som ledde honom dit.

Det finns så mycket som går på djupet i den här boken. Så många trådar och människoöden som tvinnas samman. Liv som ändas och förändras på ett ögonblick, när någon kliver genom en dörr eller går in på en snabbmatsrestaurang.

Jag älskade Christine Mavrikakis förra bok på svenska, Himlen i Bay city och jag hade skyhöga förväntningar på den här. Men frågan är nog om jag inte tycker ännu mer om Smokey Nelsons sista dagar… Allt det avgrundsjupa mörkret!

Vi människor gör vad vi behöver för att överleva, och sen dör vi. Det är grymt och det är på något sätt vackert. Som tro är grym och vacker. Som kärlek är det.

SMOKEY NELSONS SISTA DAGAR
Författare: Catherine Mavrikakis
Förlag: [Sekwa] (2015)
Översättare: Cecilia Franklin, originaltitel: Les dernier jours de Smokey Nelson
Köp t.ex. hos Bokus och Adlibris

Vill du veta mer? Läs min Kulturkollo-text om Bödlar, dödsstraff och Smokey Nelson!

2 tankar på “Smokey Nelsons sista dagar”

    • Jag tror absolut att du kommer tycka mycket om också denna. Den är sådär fantastiskt mörk och fin som jag vet att du gillar dem 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.