Tegelstenssommar: Vad jag tänker när jag tänker på Eleanor Catton

Jag är just nu påväg in i den första av sommarens tegelstensromaner. Himlakroppar av Eleanor Catton. Och jag ska erkänna att de där 1112 sidorna skrämmer mig en smula.

HimlakropparJag läser annars främst böcker på mellan 100 och 300 sidor och brukar tycka det är optimalt. 1000+ sidor är bara optimalt om boken är väldigt, väldigt bra. Nu är ju Himlakroppar prisbelönt och det borde lugna mig. Men, och det är ett stort men, boken är skriven av Eleanor Catton – en författare som gjort mig gruvligt besviken tidigare. Jag tyckte synnerligen illa om hennes förra bok, Repetitionen. Många gillade den men jag blev provocerad, och inte på ett bra sätt. Jag väljer att se det som ett bevis på vilken stor och generös människa jag är att jag är beredd att ge henne en ny chans på det här sättet. Andra skulle kanske säga korkad. Vi får väl se vem som har rätt…

3 Replies on “Tegelstenssommar: Vad jag tänker när jag tänker på Eleanor Catton

  1. Den där har jag stått och hållit i men inte ännu plockat på mig/klickat hem. Låter lovande men så är det ju det där med tjockleken. Blir spännande att höra vad du tycker.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.