#vatten

image

En av de där sakerna som påverkar mitt liv en del är att jag är rädd för vatten. Samtidigt som jag älskar det. Jag kan betrakta vatten i timmar och låta det leka med min fantasi, vagga mig till lugn, men så snart det är dags att sänka ner sig i det blir det för mycket.

Så jag läser inte i badkaret, njuter inte sommardopp (jag badar, men njutdelen av det förekommer bara i undantagsfall) och jag läser inte på stranden, där blickar jag paniskt ut över barnhavet för att se att vattnet inte försöker svälja mina ungar.

Men som sagt, att betrakta en sjö eller en tjärn eller möjligen ett hav, det kan jag göra hur länge som helst…

Jag tror att det är den där ambivalensen som fått mig att fastna för Peter Mays Isle of Lewis (vatten överallt, i alla former) och Dan Simmons The Terror, recension på den kommer för övrigt imorgon, (fruset vatten överallt!) i sommar. Sa jag att jag har en förkärlek för u-båtsfilmer också? Analyser på det? 😉

 
#sommarlovmedkulturkollo

 

2 tankar på “#vatten”

  1. Åh, den där ambivalenta inställningen till vatten är ju nästan värd en bok i sig! 🙂 Jag älskar vatten, men det skall inte kombineras med rutschkanor, vattenskidor eller båtar för allt det är i min värld hyfsat farlig och jag undviker faror. En stilla simtur i en sjö, det är däremot ljuvligt i min värld.

    Svara
    • Ambivalsens är alltid spännande. En stilla simtur i en sjö låter ljuvligt, och jag kan också företa mig såna, men det är i min verklighet alltid bäst i tankevärlden 😉

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.