Hägern

Vissa böcker är så på ytan oansenliga att jag förstår ögonblickligen att innehållet måste vara magnifikt. Hägern är en sån bok. Liten till formatet, strax över 100 sidor tjock, vit med en ensam fågel på omslaget. Kan det bli annat än remarkabelt innanför de pärmarna? Nej, det kan det inte.

I fem kapitel, som känns som noveller, lär vi känna människor i en avfolkad by nära Quebec. Byn är namnlös, de flesta av människorna är namnlösa. Männen är tysta, kvinnorna reser sin väg, någon dör och allt är väldigt lugnt och stilla. Det är bara genom berättelserna vi anar att det kokar under ytan.

Det är så stillsamt vackert, det går att ana naturens skönhet i orden. Men det går också att ana släktskapet mellan den avfolkade byn och nära nog övergivna byar i min närhet, där jag bott och som jag flytt. Det är varsamt berättat, våldsamt och vindlande vackert och fult. En riktigt bra bok att läsa långsamt och tänka på länge.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Förlag: Rámus (2015)
Översättare: Elin Svahn, originaltitel: La Héronnnière
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Lyrans noblesser[/su_note]