Allt vi såg var lycka

Kan vi börja med säljtexter och Blurbar?

Så här skriver förlaget i pressmeddelandet: ”Efter två mycket framgångsrika böcker, Allt jag önskar mig och Författaren i familjen, rör sig Gregoire Delacourt nu åt det mörkare hållet i Allt vi såg var lycka”. Låt mig bekräfta att det är sant. Jag tyckte Det jag önskar mig var ok, tyckte mycket om Författaren i familjen och drogs förstås till den här boken av ”åt det mörkare hållet”.

Hur mörkt är det då? Blurbat från Paris-Ci la culture ”Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin läst en så ljus tragedi”. Min fråga: vad läser du för tragedier människa? Ljus? Allt vi såg var lycka är något av det mörkaste jag läst, Gillian Flynn och Dan Simmons och allt inräknat. Det är så mörkt att jag nästan inte hittar ut efteråt.

Och jag älskar det.

Jag älskar det varierande och ibland förvirrade tilltalet, människorna, otillräckligheten, den oförlösta sorgen, de olika rösterna, skildringen av förfallet föräldraskap genom generationer, förtvivlan och mörker. Jag älskar alltihop.

Till en början fastnade jag inte riktigt, det var bra men jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli mer än så. Sen kom slutet av del ett så totalt brutalt oväntat att jag drog efter andan (och slog handen för munnen faktiskt, totalt klichéartat), sen höll jag andan genom resten av boken. Jag ville inte läsa vidare, men kunde inte sluta.

Allt vi såg var lycka är definitivt inte den ljusaste tragedi jag läst, men det är en av de allra, allra bästa. Hu så bra det är!

[su_note note_color=”#dafdf5″]
ALLT VI SÅG VAR LYCKA
Författare: Gregoire Delacourt
Förlag: Sekwa (2015)
Översättare: Sofia Strängberg, originaltitel: On ne voyait que le bonheur
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Beas bokhylla[/su_note]