Tystnadens triumf är en obehaglig bok, eller den beskriver i alla fall en väldigt obehaglig verklighet. Första kapitlet är fasansfullt. 
Där Róbert väcks av brandbomberna som kastas in i hans hem, sliter in sin fyraårige son i famnen och springer mot ytterdörren, mot friska luften, livet. Mot män med kulsprutor. Och allt blir svart. För att de är romer. För att världen är galen.
Tystnadens triumf beskriver ett Ungern där det värsta kanske inte är Jobbik och deras rasistiska agenda. Det kanske är tystnaden, självcencuren och det faktum att regeringspartiet infriat alla Jobbiks valrörelselöften. Och det ser vi också realiserat fullt i dessa dagar av medmänsklighet och dess motsats dragen till sin spets. Ungern har på ett fasansfullt sätt misslyckats med att genomföra en medmänsklig politik. Regeringen har inte ens försökt och Gabriel Byströms bok förklarar varför.
Det som framförallt slår mig när jag läser Tystnadens triumf är att det ändå är mycket bättre här, men det är det inte av sig självt. Det är inte gratis, och det kanske inte är för evigt. Det är viktigt att den tysta majoriteten bryter tystnaden och ryter ifrån. Så som det känns som vi gjort de senaste veckorna. Vi måste fortsätta kämpa med det, annars kan vi också hamna där. I mörkret.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
TYSTNADENS TRIUMF. EN BILD AV DET NYA UNGERN
Författare: Gabriel Byström
Förlag: Ordfront (2014)
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]
Jag skriver mer om Ungern, yttrandefriheten och bokmässan på Kulturkollo idag.
Klicka på bilden för att se var Gabriel Byström deltar under bokmässan.
