Döden

Veckans tema på Kulturkollo är Alla dör, utmaningen går under titeln Den perfekta döden och uppmaningen lyder Berätta om den mest minnesvärda döden. Egentligen skulle jag nog vilja skriva något om Sarah Pinborough här, men det har jag redan gjort på kulturkollo så jag ska försöka gå en annan väg…

Jag läser så många dödar. Fascineras av massdöden i exempelvis Pestens tid och Station eleven (även om den där sker väldigt mycket i bakgrunden). Fascineras av enskilda människors upplevelse av döden (som hos Pinborough), fascineras av döden när den inte verkar betyda någonting känslomässigt, som ibland hos Shakespeare. Men jag måste välja. Först tänkte jag det fasansfulla som utspelar sig på Terror och Erebus i Dan Simmons fenomenala bok. Men så insåg jag att jag ändå inte kan gå förbi Wolf Hall här. Och då tänker jag förstås på det där jag skrivit om förut, den där sidan där Cromwell först har allt och sedan ingenting. Den där sidan som så effektivt och fruktansvärt beskriver och symboliserar hur plötslig, allt förändrande och grym den kan vara, döden. Det blir inte bättre än så. Eller värre.