Supernatural – det är rätt mörkt nu (säsong 4)

Spoilervarning! Kraftig.

Ah, gissa om jag älskar eländet. Dean är tillbaka efter att ha torterat själar i helvetet, förfärligt vidriga demonen Alistair (hur vidrig!) är efter honom, Sam kliver över gränsen till den mörka sidan (naturligtvis utan att lätta på grubblarminen eller förstöra frisyren), änglarna faller från himlen och Lucifer står för dörren. Kan det bli bättre? Jag älskar legender om änglar, om gudomar, om helvetet och allt det där. Supernatural goes Sagan om Isfolket (men utan det pinsammaste sexet)!

Kan det bli bättre än så? Ja det kunde det! Varde Castiel! Castiel är min nya idol. Så fantastisk nördig och livrädd och rättrådig. Och så har jag läst på internets att han ska förhöra en katt i säsong 8. Så jag hejar på Castiel.

Så ännu en snubbe i en huvudroll alltså. Många snubbar blir det… Och det är ju rätt gjort och rätt trist. Men jag köper det, för att det är en serie om maskuliniteter, lite som True detective. Det forskas i mansroller här och det är väldigt intressant. Att se hur Dean är man i relation till hur Sam är det, hur Bobby är det och hur Castiel fungerar även om han naturligtvis inte är man, han är en ängel. Inga kvinnor får spela huvudrollen, och det i sig är den förklarande punkten. Männen i centrum lever i en verklighet där kvinnorna gått förlorade och det gör saker med dem som inte ens pappa Johns regler och frånvaro kan övertrumfa. Mamman är den viktigaste personerna i den här serien, och mamman är komplex, minst sagt. Trots att hon är död och borta. Det tycker jag också är intressant, men med det inte sagt att jag inte önskar mig lite fler och mer avgörande kvinnoroller i Supernatural framöver.

4 Replies on “Supernatural – det är rätt mörkt nu (säsong 4)

  1. Hej ! Jag har en liten förfrågan åt dig 🙂 jag skriver bloggen I Regnet och har varje lördag ett segment som heter Mer kärlek åt bokbloggare. Där får andra bokbloggare svara på 20 st. frågor som jag har fixat ihop som alla handlar om bokbloggandet och läsande. Det är en chans för läsare att hitta nya bloggar att följa och också för att vi ska få upp ögonen för hur stor och varierande hop bloggare vi bokbloggare är. Det skulle vara jätteroligt om du ville vara med och svara på frågorna en lördag i november. Man får tacka nej, men om du är intresserad mailar jag dig gärna frågorna och annan info som du kan läsa innan du bestämmer dig 🙂 Kram, Liza

    1. Hej Liza, det låter som en jättebra grej. Jag är gärna med. Maila dina frågor till mig (fiktivahelena@gmail.com) så svarar jag så snart jag hinner.

  2. Åh vad härligt, jag älskar SPN. Och Cas. Och faktiskt Crowley med, så småningom. På något slags vridet hatardig sätt. Sista avsnittet i säsong fem är episkt och det sitter jag fortfarande och grinar till ibland. Youtubar och bölar, hur patetiskt är inte det! Men kärlek är ibland oförklarligt.
    Jag tar pauser ibland, för alla säsonger är ju inte lika bra. Men de hittar alltid rätt så småningom, vilket kan vara bra att veta om du blir övermättad och tar paus igen. 🙂

    1. Crowley är en stor favorit hos mig också, han är härligt vidrig. Mark Sheppard är alltid bra och jag har hittills inte sett honom i något jag inte gillat (och då är han ändå med i allt 😉 ). Jag har tittat på och har sett säsongsavslutningen på säsong 5 (rapport kommer snart) och den är verkligen episk.

      Jag kommer säkert behöva pausa framöver (om inte annat när jag sett klart alla säsonger på netflix och måste invänta nästa), då är det skönt att veta att det finns något kvar att se fram emot.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.