När jag skrev om tegelstenssommaren häromdagen nämnde jag aldrig den allra bästa, som utgör en av mina största läsupplevelser någonsin. The Terror av Dan Simmons. En del av er hade nog semester när jag recenserade den så här kommer delar av texten igen, hela recensionen hittar du här.
”Slutet är nästan som en meditation, vägen dit är något helt annat. En helvetesvandring där allt bara blir värre och värre och där varje steg leder mot det oundvikliga. Det vi alla ska möta en dag.
The Terror är 760 sidors vandring in i det mänskliga psyket, in i det som är den mänskliga naturen, fernissan och det mer djupgående. Det är en alldeles fantastisk berättelse om 200 män som seglar mot, i deras ögon, oupptäckt land och som fryser fast i isen med sina skepp – Erebus och Terror. Det är 1870-tal, träbåtar med tågmotorer, det är rått isbjörnskött och det är vidrigt kallt (jag avskyr kyla!), fuktigt och instängt. Och så finns det något där ute på isen. Något onaturligt.”
Jag tycker den är bra. Men aningens seg och lite svårläst. Jag ska försöka på lite koncentrerad läsning i jul. Det borde göra susen.
Seg tyckte jag aldrig att den var, men väldigt långsam på sina ställen och kontemplativ mitt i allt våldsamt som också händer. Jag tror absolut att den tjänar på koncentrerad lästid, att få tid på sig.