När jag läste You had me at hello förra hösten tyckte jag absolut om den. Den var fin, rolig (jag skrattar sällan när jag läser, men hjälp vad jag skrattade när jag läste den). Men det var inte mer med det. Sen kom en ledighelg i Stockholm med mig, ett hotellrum och Luther the persian och sen var det en kärleksaffär.
It´s not me, it´s you läste jag i somras (på stugsemester med barnen och en rejäl sommarförkylning) och som jag älskade den och Delia och hela resa till London för att bli hel i sig själv-storyn. Och där borde det ju ha slutat eftersom nästa bok dröjer ändå till våren 2016. Men det gjorde det inte för på bokmässan fick jag och Lotta chansen att träffa Mhairi och herregud, hon är precis lika trevlig som en tror när en läser henne. Så himla trevlig.
Mhairi McFarlane har förgyllt många stunder för mig i år. Hon har gett mig den fiktiva världens bästa katt, hon har pratat med mig om nämnda katt på bokmässan och hon gav mig en av sommarens bästa läsupplevelser. Hon är bäst helt enkelt. Och 2016 räknar jag med en ny höjdare, lagom till sommarsemestern kanske. Till dess ska jag jobba med de där överdrivna förväntningarna…