Jag har inte alltid läst mörka eländiga skildringar av cancer och ätstörningar och jordens undergång. Nej, jag när också en djup kärlek för det romantiska. För Jane Austen och Jane Eyre. Och billigare saker som Harlequinromaner, jag har läst lådvis av dem, bokstavligt talat. På senare år har jag inte läst mycket romantiskt, men jag har till exempel ändå hittat och tyckt mycket om Simona Ahrnstedts böcker. Men jag har också letat efter en väg vidare in i bra, gärna historisk, romance. Och nu har jag hittat den, tack vare Carolinas envetna skrivande om familjen Huxtable.
Första boken i serien heter First comes marriage och handlar om levnadsglada men o så alldagliga Vanessa. Hon är så trist och osnygg att alla män naturligtvis måste vända i dörren och rikta sin uppmärksamhet mot hennes vackra systrar. Och systrarna måste förstås vara rivaler om kavaljerernas gunst? Men nej, det måste de faktiskt inte. Vanessa och hennes syskon älskar varandra innerligt och skulle göra vad som helst för varandra, och gör det också. Jag gillar Vanessa väldig mycket, liksom hennes systrar och hennes rätt otillgänglige make, efter ett tag.
Det enda jag egentligen stör mig på är det eviga tjatet om Vanessas förödande alldaglighet, samtidigt som jag förstår att det är ett uttryck för Vanessas egen besatthet av ämnet. De andra karaktärernas upprepning av temat får mig mest att fundera över hur anskrämlig hon egentligen är. Av vikten som läggs vid det att döma lär hon vara i ”troll som bor under bro”-klassen…
Jag tror minsann jag hittat mitt julsällskap för året, jag kan inte tänka mig något bättre än att tillbringa julledigheten i sällskap med familjen Huxtable. Jag har naturligtvis försett mig och har nu hela familjen av fem böcker hemma i hyllan. Bara utifall att liksom. En vet aldrig när behovet av en riktigt bra historisk romans faller över en.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
FIRST COMES MARRIAGE
Författare: Mary Balogh
Förlag: Bantam Dell (2009)
Del 1 av fem i serien om familjen Huxtable
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser[/su_note]
Yes!! på att du gillar!
Ja, faktiskt störde jag mig också en hel del på det där evinnerliga tjatet om hur tråkigt alldaglig Vanessa var. Hur viktigt kan det vara, liksom?
Ja, det är lite konstigt att det tillmäts en sån oerhörd vikt eftersom det egentligen helt saknar betydelse (bortom hennes egen mindervärdeskänsla men den kunde kanske skildras på ett annat sätt?). Men utöver det gillar jag jättemycket! Tack för tipset!