30 bra saker: Att återbesöka gamla favoriter

Att läsa en gammal favoritförfattare igen är alltid vanskligt. Tänk om hen inte skriver lika bra längre, tänk om det är så dåligt att jag måste omvärdera det jag redan läst och älskat… Tack och lov är det sällan det är så illa.

I år har jag återbesökt stora favoriter, ja älsklingsförfattare, som Sarah Pinborough (The death house efter The language of dying 2014), Dan Simmons (The Terror efter Drood 2014), E. Lockhart (Frankie Landau Banks och Fly on the wall efter Kanske är det allt du behöver veta 2014) och Colm Toibin (En lång vinter och Nora Webster efter Marias testamente och Mästaren 2014). Och det har varit rent ut sagt fantastiskt. Favoritförfattare som försvarar sin plats i mitt hjärta, som levererar och nu har förtjänat min odödliga, ooroliga kärlek för evigt. Typ.

Det är alltid värt att göra det där hoppet ut i det okända (eller förhoppat kända). Ibland är det jätteläskigt, som när jag skulle sätta mig ner och läsa Bring up the bodies efter det monumentala älsket som var min reaktion på Wolf hall. Då var det ont i magen och nästan gråt i halsen-läge, tills jag läst några sidor och kunde konstatera att jo, det var minst lika bra fortfarande. Som sagt, jätteläskigt men för det allra mesta också alldeles, alldeles underbart.

2 Replies on “30 bra saker: Att återbesöka gamla favoriter

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.