Jag skriver sällan om mina barn här, eftersom det inte är min uppgift att säga vad de tycker om läsning eller något annat. Men jag måste ändå få säga att jag tycker att det är fantastiskt, fenomenalt fint att jag har två läsande ungar. Visst väljer de ofta iPad eller annan skärm för sitt kulturintag och visst bråkar vi lite om det (men mindre än vad vi borde kanske), men de bär en genuin förståelse för vad en bok kan vara, det litterära äventyret är självklart för dem.
Vi läser tillsammans och de läser själva och det är alldeles, alldeles underbart. De hade väl inget annat val kan jag tänka, med två bibliotekarier som föräldrar, 15 bokhyllor i huset och påtvingad läsning av Max blöja varje kväll från 3 månaders ålder (inte fortfarande alltså, vi har bytt bok). Och vi har haft turen att få låta våra barn växa upp i en tid av Knacka på, Pija Lindenbaum och grisen Benny – så mycket bra barnlitteratur det finns! Det ville jag ändå säga, och att det ger mig stor glädje varje dag. Inte minst när jag sätter mig i sängen och läser istället för att hänga tvätt och kan tänka att “nu är jag minsann en riktigt bra läsande förebild”. 😉 Glädjen i läsningen kan jag visa dem, glädjen i att hänga tvätt får de leta efter själva, de kan säga till när de hittar den och var…
🙂
Kan bara instämma. Äldsta slukar böcker, Sonen har nu insett det roliga med böcker och Lillan älskar högläsningen. Jag känner också att jag har gjort ett bra jobb där (tar helt på mig äran av att vara förebilden, den ömme fadern har helt lagt ner det här med läsning. Tur att man ändå kan komplettera varandra i föräldraskapet ;)). Många hårda paket blir det i jul, öven till maken – jag ger inte upp om honom än!
Det är fint att kunna komplettera varandra och ge barnen ingångar till olika världar, och bra att du fortsätter jobba på makens läsvanor också, han är förstås värd att få upptäcka det fantastiskt magiska med att försvinna in i en riktigt bra bok 🙂
Så fint <3 Är ju jätteviktigt att vara en läsande förebild, om inte viktigare än att säga att det är viktigt att läsa. Barn gör väl som man gör mer än man säger, eller? (har inga själv så kan inte riktigt uttala mig 🙂 ) Men ibland tänker jag på det där i jobbet, det är ju ofta ett big no-no att sitta och läsa i informationsdisken, men det om något är ju att vara en läsande förebild. Någon gång har jag gjort det när jag jobbat på det lilla filialbiblioteket och VARJE GÅNG har ungarna kommit fram och frågat vad jag läst. Läsande förebilder är ju hur viktigt som helst. Och läsande barn ger en hopp om framtiden, tycker jag 🙂
Det är min erfarenhet också de gånger jag haft tid över och läst en bok på biblioteket, det öppnar för väldigt många samtal om vad jag läser och vad man kan tänkas läsa. Och det är ju det vi väldigt gärna vill ha. Folk (inte bara barn) gör som vi gör och jag tror att synligt läsande ger väldigt mycket mer än att bara säga att läsning är himla trevligt.
Ja, säkert gäller det allt folk och inte bara barn. Har mest tänkt på det när det gäller barnen eftersom det bara är på skolbiblioteket jag prövat att läsa i disken. Fint att höra att du också har bra erfarenhet av det! Jag hoppas synen på att läsa i disken kommer förändras så småningom..