Jag älskar att promenera. Jag gillar att göra det i klump med familjen eller annat folk, men mest av allt tycker jag om att promenera ensam i skogen. Springer gör jag också, och det är väldigt bra för att rensa hjärnan, men det blir ändå något av en prestation. Promenader är bara frihet och kravlöst och tankeflöde. Jag reder ut saker när jag promenerar i skogen, och tänker nytt, fantiserar och pratar för mig själv. Det är inte bara ett av mina bästa nöjen, det är nog också det nödvändigaste.
cykla är mysigt
Cyklingens lockelse har jag aldrig riktigt förstått mig på, det gör ju mest bara ont 😉 men det är väl en vanesak kan jag tänka.