Teaching my mother how to give birth

När en dikt är riktigt bra kan den vara en liten novell, en berättelse om något oändligt stort som den visar en konturerna av. Warsan Shires Teaching my mother how to give birth är full av såna berättelser.

Jag har också läst den där dikten av Warsan Shire. Den om världen som har ont, den som gjorde så särdeles ont och kändes så djupt in i hjärtat efter Paris.

“Later that night
I held an atlas in my lap
ran my fingers across the whole world
and whispered
where does it hurt?

It answered
everywhere
everywhere
everywhere.”

I Teaching my mother how to give birth handlar det om kvinnlig upplevelse, uppväxt och kroppar. Och det är så universellt, så mycket att känna igen även om kontexten är så uppenbart en annan. Det handlar också om krig, om flykt. Sviten Conversations about home (at the deportation centre) är fasansfull, oförglömlig. Att med så få ord, bara genom att kombinera dem på rätt sätt förklara, eller snarare visa, det oförklarliga så att jag känner det innanför min egen hud. Det är mästerligt. Det är diktens makt.

Och allt sammanfattas förfärligt i samlingens sista dikt:

In Love and in war
To my daughter I will say
‘when the men come, set yourself on fire’.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
TEACHING MY MOTHER HOW TO GIVE BIRTH
Författare: Warsan Shire
Förlag: Mouth mark-serien, Arts council, England (2011)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O[/su_note]