Vad kan jag skriva som inte redan skrivits om Lydia Davis och hennes briljans? Inte mycket. Det finns bara en sak jag inte gillar med den här eminenta novellsamling, de där drömsekvenserna, men inte ens dem tycker jag illa om på riktigt.
Jag äskar de där historiska fragmenten av liv, från Flaubert. Jag älskar de korta, underfundiga, poesiaforismerna. Jag älskar de längre utflykterna. Och jag älskar (verkligen älskar!) de där breven till fabrikanter och hotellägare. Just breven är så fantastiskt roliga och sorgliga för att de är så detaljerade och skeva, det är en oerhört intelligent människa som skrivit dem, en människa med alldeles för mycket tid. Och även om jag vet att det är fiktion och Lydia Davis skrivit om någon som skrivit de där breven (även om någon bakgrundshistoria aldrig ges) så är jag lite, lite rädd för henne, Lydia Davis alltså. Hon verkar väldigt barsk och vass…
Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare är den perfekta boken att läsa i små munsbitsportioner, men det går också med fördel att köra i sig stora bitar utan att tappa fokus. Det är helt enkelt den perfekta boken för alla tillfällen. En sak som den med säkerhet lämpar sig utmärkt för är bokcirkel och jag ser mycket fram emot att diskutera den på Kulturkollo läser i februari. Läs och häng med du också, du hinner!
[su_note note_color=”#dafdf5″]
JAG HAR DET RÄTT BEKVÄMT MEN SKULLE KUNNA HA DET LITE BEKVÄMARE
Författare: Lydia Davis
Förlag: Etta (2015)
Översättare: Malin Bylund Westfeldt, originaltitel: Can’t and won’t
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]
Låter som en intressant bok 🙂
Den är väldigt bra och intressant på flera plan. Jag rekommenderar den varmt.
Kul, den är med i Lyrans jorden runt-utmaning och med ett sådant här omdöme får den bli en av böckerna jag läser.
Ja, läs! Jag tror att du kommer tycka mycket om den. Dessutom lämpar den sig för stötvist läsande (jag skulle till och med rekommendera lite i taget framför sträckläsning) 🙂