Everything, everything

Everything, everything är en bok jag skaffade för att den var med bland de där bästa från 2015 på Goodreads. För att sånt alltid gör mig nyfiken. Och så handlar den om en tjej som inte kan lämna huset på grund av en ovanlig och livsfarlig sjukdom. Skrämmande, och lite hemligt lockande (tänk att inte behöva hantera folk och verklighet hela dagarna). Men när jag läser boken visar det sig bara vara väldigt sorgligt. Hur Madeleine inte kan låta sig själv drömma och hoppas på någonting eftersom hon vet att hon aldrig någonsin kommer ut. Hon kan bara umgås med sin mamma och sin sköterska, för evigt. Jag fattar inte ens hur hon kan läsa så många böcker, det räcker ju inte att leva genom dem, de kräver ju att man lever dem!

När Madeleine blir kär i grannkillen blir det smärtsamt så riktigt och när det sen händer andra saker som jag inte kan avslöja så blir det rent ut sagt outhärdligt. Eller det borde vara det. Intellektuellt är det jobbigt att läsa om Madeleine och hennes liv, känslomässigt når det inte riktigt in. Jag tror att det handlar om karaktärsdjup eller något. Jag får inget grepp om mamman, om Ollie eller egentligen om Madeleine heller. De undgår mig allihop. Jag gillar Everything, everything, men den hade kunnat vara så mycket bättre, den hade kunnat dröja sig kvar.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
EVERYTHING, EVERYTHING
Författare: Nicola Yoon
Förlag: Corgi (2015)
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]