För några veckor sen skrev jag inte helt fördelaktigt om Pablo Nerudas Kaptenens verser, att jag inte är så romantiskt lagd och inte gillade hans (i mitt tycke) överromantiska kärlekslyrik. Nu kan jag med glädje rapportera att det faktiskt finns kärleks(prosa)lyriska böcker också för mig. Emanuelle Paganos fantastiskt fina Jag talar om kärlek berättar i korta sjok om kärlekens alla möjliga gestalter. Det vackra, vardagliga, fula, själviska, generösa. Det jag kan känna igen och det lite mer främmande. Och det är så oerhört vackert också när det inte är det. Den här boken, som jag läst i små portioner, har gjort något så fint som att återbörda en liten smula av min tilltro till mänskligheten. Mer har jag inte att säga om den här pärlan, den bör få tala med sin egen röst, till så många som möjligt.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
TITEL
Författare: Emmanuelle Pagano
Förlag: Norstedts (2016)
Översättare: Kristoffer Leandoer, originaltitel: Nouons-nous
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Perelandran[/su_note]
Tack för tips, har ställt mig i kö på bibblan. Få besked om att jag har köplats #2 och drar en lättnadens suck. Har en del annat i läshögarna också 😉
Ja ibland är det tur att andra hunnit före, känner allt för väl igen det där med läshögar som bara växer och växer. Kul att du vill läsa ”Jag talar om kärlek”, jag tror minsann att du kommer gilla den 🙂