Påsk har alltid varit min bästa helg. För att den innehåller så få krav på perfektion förstås, men mest ändå för allt den symboliserar och för med sig. Som det långsamma, kontemplationen, allt att tänka över som ges tid under påsken. Och i såväl tider av tro som tvivel har jag alltid velat ta till mig essensen av det kristna budskap den här helgen ger – utrymmet för tvivel och undran, sorg, offer, glädje och kanske främst den där obegripligt stora kärleken som ska inkludera alla. I dagar som dessa, när gränser stängs och människor görs till siffror, behöver vi mer av det. Inte nödvändigtvis religion, men i alla fall det där som ligger längst där inne hos oss alla (det är i alla fall min tro) – medmänskligheten och kärleken till nästan och oss själva. I dagar som dessa har jag svårt med båda dessa sistnämnda storheter, men idag har jag tid att sitta ner, kontemplera och läkas lite. Vill jag tro.
Jag tillbringar stora delar av den här helgen med katten och hundratals böcker som enda sällskap. Så förutom kontemplation tänker jag resa, in i andras tankar, bort till andras världar.
PS: vill du läsa påsk-/bibelrelaterat av mig så rekommenderar jag en tur till Kulturkollo där jag igår skrev om kristen tematik i några tv-serier, där finns också länkar till mer bokliga inlägg på temat (och tips på vidare läsning i kommentarerna).
Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.