Omslag, omslag, omslag

I veckans utmaning på Kulturkollo handlar det om omslag, favoritomslag. Och hur svårt att välja är inte det? Men jag har valt, tre böcker från samma författare. Och ett av omslagen var det som lockade mig att börja läsa den annars för mig helt obekanta boken, och på så sätt hitta en ny favoritförfattare. Låt mig presentera Sarah Pinboroughs The language of dying, The deathhouse och 13 minutes. Och innehållet är lika fantastiskt som ytan, bara så ni vet…

22 tankar på “Omslag, omslag, omslag”

    • Det är lite så böckerna är också faktiskt, den i mitten är inte riktigt lika bra som de andra, men bra. Mittenomslaget är dessutom snyggare i verkligheten när man ser detaljerna ordentligt.

      Svara
    • Ja, det är läskigt och speglar boken bra. Just det tycker jag är viktigt, att omslaget speglar boken på något sätt. Jag tror att det är väldigt olika hur mycket som läggs på omslag men jag misstänker att det är rätt mycket.

      Svara
    • Den är så fin! Den stod där i en bokhandel i London och bara tvingade mig att köpa för några år sen. Och boken är precis lika fantastiskt bra som omslaget är fint.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.