Å ja ba börja kolla på Daredevil för att jag gillade Jessica Jones och de liksom hör ihop och så hade jag hört en massa bra om den. Gissa om jag känner mig mesig och aningens gammal nu när jag nog slutat kolla och inser att det är för att den är för våldsam för mig. Jag klarar en del, gillar en hel del Tarantino och kan se att våld fyller en funktion ibland. I Daredevil är det för en gångs skull inte riktat mot kvinnor heller (ni vet som det brukar vara med nakna tilltygade kvinnokroppar arrangerade som någonsorts skönhetsfällor i jakten på seriemördare och vampyrer), nej det är realistiskt nog våld riktat mot dem våld (utanför hemmet) brukar vara riktat mot, män och i synnerhet män i den undre världen. Såna som man inte ens orkar låtsas att man bryr sig om, som liksom tjänat ihop till att få huvudet bortslitet i en bildörr. Eller inte…
Tant tycker att det blir för mycket. Tant mår illa. Tant ser många goda sidor av Daredevil-serien och skulle nog egentligen vilja se vidare men illamåendekänslorna blir för starka och står i vägen. Tant ser Masterchef istället…
Jag började inte ens. Såg ett avsnitt med min pojkvän men hade faktiskt inget emot att han fortsatte själv. Även jag har blivit känsligare vad gäller våldet med åren, det är så oerhört trist att titta på!
Det känns lite fantasilöst till slut, när våldet blir huvudpoängen. Nu tror jag att det finns ett annat djup i serien om man bara orkar förbi det där men jag orkar inte, det finns för mycket annat jag hellre vill se och läsa.
Jag gillar Daredevil men pallar inte Tarantinos istället 🙂
Nu är det ju ett tag sen jag såg en Tarrantino-film och jag har blivit känsligare med åren men jag upplevde en distans i hans filmer som gjorde våldet enklare att ta och som också blev en sorts diskussion om våld som alltid kändes viktig att ta. I Daredevil känns det märkligt nog mer på allvar och det fixar jag inte riktigt just nu. Grundproblemet är nog att jag inte känner något för karaktärerna efter tre avsnitt, jag skulle behöva göra det för att klara av våldet.