Jag hade såna högtflygande planer och förväntningar inför den här bloggveckan. Shakespearetemat från Kulturkollo skulle smitta av sig hit med deltagande i utmaningen förstås, jag hade en text om Brannaghs Mycket väsen för ingenting i relation till Joss Whedons variant (den senare kan du förresten se på SVT play till och med 7 maj, gör det!) på gång i huvudet och jag ville skriva nytt och mer om The Hollow crown som jag aldrig riktigt skrev något om här (lite blev det, men mer på Kulturkollo). Jag ville skriva att det ligger något drömsk och sagolikt över samlingens första pjäs Richard II och att det androgyna som ofta plockas fram i moderna tolkningar fascinerar. Och så ville jag säga något om Jeremy Irons och Tom Hiddleston, om hur rädslan sitter under huden på Henry den äldre och under huden på Henry den yngre sitter upproret… Och så ville jag säga något om hur jag avskyr Falstaff.
Men jag hinner/orkar/ids inte. Det är för mycket av typ livet just nu och det är ju bra, men inte för Shakespeare-skrivet 😉
Hur som helst. Veckans utmaning handlar om ens bästa Shakespeare-upplevelse och det har jag skrivit lite om på Kulturkollo precis. Läs allt om barden, Kilgrave och mitt Londonäventyr där! Och så har jag ju faktiskt ändå skrivit om Jeanette Wintersons Tidsklyftan (och diskuterat om den på Kulturkollo här). När det gäller The Hollow crown så ville jag inte bara skriva om hur den var utan också hoppa lite upp och ner av glädje med er över att det kommer en ny omgång pjäser från BBC. Den här gången är det Rosornas krig med Henry VI (del 1 och 2) och Richard III som gäller, med Benedict Cumberbatch som Richard III bland annat. Lite mer om skådespelare osv hittas här. Ser mycket lovande ut!
Ja, detta liv som hela tiden dyker upp :), jag förstår precis.
Härligt att höra 🙂 Det är så svårkontrollerat ibland, på ett bra sätt (förutom för Shakespeareskrivandets skull då) 😉