En bokenkät

Den här veckan kör vi på temat Lånat, bytt och fåttKulturkollo. Det blir en hel del bibliotek men också annat. Och så har vi avslöjat att vi kommer finnas med på Bokmässan också i höst, med bokbloggsrum och roligheter. Mer om det berättar vi under veckan på bokmässans instagram så följ oss gärna där!

Veckans utmaning är en enkät på temat lånat, bytt och fått och här är mina svar:

Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu? 25. Det är galet mycket, men det har med det här att göra.
Vilken var den senaste boken du fick? Jag får väldigt sällan böcker eftersom ingen törs köpa böcker till mig, jag är en sån där som redan har allt jag vill ha (tror andra i alla fall). 
Vilken var den senaste boken du gav bort? Monstret i natten och Nikkis dagbok, hur du gör din egen dagbok till mina barn.
Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad? Jag byter gärna bort böcker på exempelvis bibliotekets bokbyte, men jag försöker stå emot att få med mig något tillbaka. Jag behöver ju egentligen inte öka samlingen.
Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken? Jag slalomläser Sagan om Turid: Krigstid (recensionsexemplar från förlaget), Simma med de drunknade (e-bok från biblioteket) och Svart som natten av Ann Cleeve (lånad på biblioteket).

Misstag i Moskva

Simone, fram+bak.inddDen börjar i ärlighetens namn lite segt den här boken. eller trevande är nog ett bättre ord, och trevande funkar inte jättebra med mitt ljudbokslyssnande. Men sen tar den sig (eller om det är min uppmärksamhet som vaknar) och som den tar sig – den växer och växer och växer sig fantastisk. Egentligen händer inget banbrytande alls här. Nicole och André reser till Moskva för att umgås med hans vuxna dotter. de samtalar och tänker. Mycket handlar om åldrande och uppoffringar, men också om kärlek och svårigheten i att leva ett helt liv tillsammans med en annan, och med sig själv.

Jag känner igen mig så smärtsamt mycket i Nicole – inte att jag skulle känna att jag offrar mitt själv för ett vi (ingenting om relationen faktiskt, där skiljer vi oss åt hon och jag och vi och dem), men hur hon reagerar och formulerar tankar. Att hon promenerar bort sin ångest och in i sina tankeprocesser, att hon håller saker inom sig utan att prata fast hon lever i ett klimat där allt kan sägas. Tack och lov lever vi inte likadana liv, men vi är väldigt lika. Det är rätt jobbigt faktiskt, och trösterikt.

MISSTAG I MOSKVA
Författare: Simone de Beauvoir
Förlag: A nice noise (2016)
Inläsare: Louise Raeder

Mammor och syskon

Idag är det mors dag minsann! Mina egna barn tar det väldigt lugnt på firarfronten men om en stund ska vi bege oss till min mor för lite uppmärksammande av dagen i alla fall.

På Kulturkollo har hela veckan handlat om släkt, på gott och ont. Idag skriver vi förstås om några minnesvärda fiktiva mammor och igår skrev jag om syskonskildringar. Alla inlägg på temat hittar du här.

52 bra saker: Att planera sommarläsningen

Att planera sommarläsningen är alltid en liten vetenskap, en väldigt trevlig vetenskap. Det brukar bli oändliga högar som jag inte ens själv tror att jag kommer komma halvvägs i. Förra året blev det rätt många tegelstenar som jag sparat på. I år har jag faktiskt ingen hög, men däremot lite lösa tankar. Jag vill läsa Strindberg tror jag, och så ska jag läsa om Löwensköldska ringen inför teater i Teaterladan med Västanå teater. Och så finns det några omläsningar jag vill göra. Mer specifikt än så är det faktiskt inte. Jag tror det löser sig. Det brukar ju göra det. Hur ser dina läsplaner ut?

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Dikter och fragment av Sapfo

sapfoDen här månaden* styrde mig Lyrans Jorden runt-resa till Grekland och Sapfo. Jag har förvisso läst Sapfo redan tidigare men det var i fordom när jag läste någon litteraturkurs på folkhögskola tror jag, det var helt enkelt hög tid att återknyta bekantskapen.

Egentligen har Lyran själv redan sagt allt som finns att säga, vi har läst samma utgåva. Jag som egentligen är rätt ointresserad av författare gillar verkligen att få kontexten här. Ok att jag fortfarande inte behöver veta särskilt mycket om nutida författare, men att veta något om världen runt Sapfo ger onekligen ytterligare en dimension till lyriken.

* Av månadens böcker har jag redan läst Väggen, Flykten, Kriget har inget kvinnligt ansikte och Nora Webster sen tidigare och Misstag i Moskva lyssnar jag på just nu.

SAPFO – DIKTER OCH FRAGMENT
Förlag: FIBs lyrikklubb (1999)
Tolkning från grekiskan, inledning och kommentar av Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson

Ormens väg på hälleberget

ormens-vag-pa-hallebergetNär man hör sig själv skrika “gubbjävel” till ingen mitt under promenaden i skogen (tack vårherre för att ingen granne dök upp i närheten och kände sig förorättad!) då vet man att boken man lyssnar på är riktigt, riktigt bra.

Och Ormens väg på hälleberget är mer än bra. Den är en av de största läsupplevelserna, en av de mest omkullkastande och ilskeframkallande böcker jag läst. Och jag har läst en del… Till det är det verkligen ingen picknick i parken så att säga. Mörkret är så oändligt att inte minsta solstrimma lyckas söka sig igenom. Och det är bra det, för så var det. Jag känner igen så mycket från allt det jag tog del av när jag skrev och forskade om kvinnors maktlöshet på den här tiden. Här är det allas (de fattigas, de lite mindre fattigas, de skuldsatta) maktlöshet och Torgny Lindgren visar så förfärligt hemskt hur patriarkatet fångar alla som kommer i dess väg.

Och så har jag lärt mig att det är för såna här böcker som talboken uppfanns. Att höra Torgny Lindgren läsa sin norrländska sorgesång är som balsam för själen samtidigt som det är det som sliter upp såren. Det är så remarkabelt fantastiskt att jag inte finner fler ord.

ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET
Författare: Torgny Lindgren
Förlag: Bonnier audio (2010)
Inläsare: Torgny Lindgren

52 bra saker: att tagga ner

Jag vet inte om det är våren (eller “våren” som den kanske ska kallas med tanke på temperaturen just nu) eller något annat, men jag är rätt rejält trött just nu. Och ni kanske har märkt att det inte händer stort mycket mer än enstaka recensioner här på bloggen för tillfället. Det är helt enkelt för att jag valt att lyssna på kroppen och huvudet och hjärtat och orken. Bloggen går in i sommarlättjelunk (=recensioner när jag vill och hinner och annat där de passar) redan nu och det är en bra sak, det ger mig tid och ork att koppla bort, slappna av och återfinna lusten. Jag har alltså inte gått någonstans, jag har bara lutat mig tillbaka lite. 

 

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Saharasyndromet

saharasyndrometMartin Royekens befinner sig rätt ofta i utsatta situationer… Den här gången är det dock andra som får spela huvudrollen och det gillar jag. Jag tycker om att människor runt omkring honom, Bella och Nadine hemma i Sverige och Metta i Sierra Leone får komma till tals och det rejält.

En grupp läkare från Läkare utan gränser blir kidnappade i Sierra Leone. Martin är en av de kidnappade och hans dotter spelar en viktig roll för arbetet att på hemmaplan dra i trådar, försöka förstå och hitta en lösning. Det är väldigt intensivt, bladvändarspännande på alla plan, situationen för de kidnappade är förstås pressad men också i Sverige är läget kritiskt. Jag gillar som sagt att andra än Martin får ta plats för sanningen är den att jag inte gillar honom särskilt mycket (som människa, som karaktär är han intressant att bråka lite med). Jag tycker om att det finns tid och utrymme för karaktärsbygge och så tycker jag att grundhistorien här är än mer sammanhållen än i de tidigare böckerna i serien.

SAHARASYNDROMET
Författare: Christian Unge
Förlag: Lind & co (2016)
Del 3 i en serie. Del 1: Turkanarapporten Del 2: Kongospår
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går, Kulturkollo 

Den gyllene vinden

den-gyllene-vindenÖver 600 sidor, magi, trolldom, väsen, legender – allt det där som hör (viss) fantasy till (utom kartor, men dem tittar jag ändå aldrig på). Egentligen läser jag inte mycket sånt här. Men jag tyckte så chockartat mycket om Rämnfödddel två i serien om Mörkrets väktare att jag var tvungen att ge också del tre en chans.

Den gyllene vinden börjar mitt i och det tycker jag om, jag är lite allergisk mot för mycket förklaring och presentation i böcker över huvud taget, men i serier framförallt. Det jag tyckte så förtvivlat mycket om med Rämnfödd var att jag kom rakt in i den och inte fick särskilt mycket förklarat för mig. Det gjorde inget att jag inte läst första boken, Rämnfödd stod på egna ben och var som en sorts enigmatisk dröm som svepte in mig i mörkret. Den gyllene vinden har en hel del av det, att det inte förklaras så mycket direkt, att ont och gott går i varandra och egentligen upphör att existera eftersom måttstocken blir en annan. Det där drömlika, stämningen finns kvar. Men det är lite för många människor, i Rämnfödd var de i princip bara två som var viktiga (som jag minns det i alla fall), lite för lång text, lite för mycket av en bok snarare än en dröm. Jag tycker att världen är imponerande och intressant och när jag läser den här boken känner jag att jag borde ha läst del ett först. Jag ska nog göra det någon gång tänker jag och läsa de följande två direkt därefter, så som det är tänkt.

DEN GYLLENE VINDEN
Författare: Anna Blixt
Förlag: Undrentide (2015)
Tredje boken om Mörkrets väktare. Bok 1 heter Fredens tid, bok 2 Rämnfödd
Köp den t.ex. här eller här.

52 bra saker: sommarlånetid

Ett bibliotek där jag jobbar ska hålla stängt en längre tid för att vi ska kunna plocka och packa och greja inför och efter att andra ska snickra och fixa och greja. Själva stängningen i sig är förstås ingen bra sak, men resultatet blir det förhoppningsvis. Och lånetiden, lånetiden vänner! Jag kan låna en bok idag och lämna tillbaka den i september. Och inte nog med det, varje bok jag bär hem nu är en bok som inte behöver packas och flyttas och grejas med. Så jag sparar min och mina kollegors ryggar (låt oss nu inte låtsas om att jag använder samma rygg för att bära hem böckerna…) och får ha böcker hemma oändligt länge. Böckerna på bilden utgör ungefär hälften av det jag lånat, hemma finns också en del Ann Cleeves som jag tänkte upptäcka i sommar, bland annat… Ingen ska komma och säga att jag inte tar ansvar!

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.