Jag har en rutin som går ut på att så snart jag läst ut en bok skriver jag ett utkast till en recension. Sen låter jag det ligga till sig några dagar (ibland veckor) innan jag skriver om det till en färdig bloggtext med lite perspektiv till läsningen. Jag gillar att ta det där råa och sen låta det möta eftertankens kranka blekhet. Det är sällan jag gör några stora förändringar i utkastet dock. Varför berätta detta? Jo men när jag läst ut Margurite Duras Halv elva en sommarkväll glömde jag bort (det var skolavslutningstider ok!?!) att skriva ner mina tankar direkt. Inte förrän en vecka senare kom jag på att det borde göras. Och just den här boken var en sån där där jag tänkte under läsningen att jag måste anteckna direkt, annars skulle jag glömma allt. Så jag skapade mig således en liten utmaning.
Halv elva en sommarkväll är en dröm, en alkoholindränkt, högsommarhet, feberdröm. Och jag upptäcker att jag minns mer än jag trodde att jag skulle göra. Den lilla familjen, alkoholiserad mamma, distanserad osammanhängande pappa, ambivalent och kåt väninna plus negligerad liten dotter är på semester i Frankrike. Det sommarregnar och är hett, det sovs i hotellkorridorer för att det är fullt överallt, det hånglas och det knyts kontakt med en man som gömmer sig undan rättvisan efter att ha mördat sin fru och hennes älskare. Eller om allt egentligen händer i Marias alkoholdimma… Jag har svårt för så mycket i den här boken. Alla är väldigt osympatiska, ingen tänker efter före, det dricks så mycket och jag har väldigt svårt för det, i verklighet såväl som i fiktion. Och den lilla flickan glöms bort hela tiden. Det är så hemskt alltihop. Och alldeles underbart!
Jag älskar Marguerite Duras sätt att betrakta världen – hon klär av med sin knivskarpa blick, den som inte missar något, och samtidigt är hon så poetisk i sina formuleringar. Hon är till synes osammanhängande för att sen visa upp en hel väv som inte kunde ha skapats på annat sätt än med små små trådar. Jag har ett litet lager av hennes böcker hemma just nu och jag tror att 2016 kan bli Duras-sommaren.
Och det var verkligen bra att jag fick skriva det här en vecka senare eftersom jag då blev varse att jag visst minns och att jag tyckte väldigt mycket om det här. Annars kanske jag glömt.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
HALV ELVA EN SOMMARKVÄLL
Författare: Marguerite Duras
Förlag: Lind & co (2005)
Översättare: Ingemar Forsström, originaltitel: Dix heures et demie du soir en été
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]