Välkommen hem

valkommen-hemJag har följt med Ninni Schulman till min uppväxtbygd fyra gånger tidigare. Det har varit njutbart och rätt jobbigt. Jag är, som så många av oss, ambivalent inställd till min uppväxtort (det är vackert men jag vill inte komma i närheten, och jag känner mig ledsen över det för att det är så vackert). Det är med en blandning av trygghet och magoro jag läst om älgjakt och vinter och bränder i Hagfors.

När jag tänker på skolan så slutar jag med det rätt snabbt. Jag trivdes inte alls särskilt bra i skolan. Jag var deprimerad och angstig och allmänt jag redan då och skolan fick symbolisera mycket av det som var jobbigt. Därför är en klassåterträff (med medföljande återgång till den jag och vi var) det ultimata skräckscenariot i min värld. Hu! I Ninni Sculmans Välkommen hem är de faktiskt några som går på den där klassträffen. Av outgrundlig anledning. Herregud, varför stannar de inte bara hemma!?! För i Magdalenas klass var det inte bara tonårsangst som pågick. Och nu är en i klassen känd och ska typ skriva en bok… Ni kan ju tänka er!

Välkommen hem är spännande rakt igenom. Jag köper inte slutet och jag tycker att vissa av problemtrådarna bland de återkommande karaktärerna dragits ut lite för långt nu, men det är en bra bok. Inte så fantastiskt bra som Vår egen lilla hemlighet men helt klart läsvärd, obehaglig och spännande. Och egentligen hade inga mord behövts, bara att vara med på den där återträffen är ju skräck nog. Dessutom känns det nu ännu bättre att jag inte gick på min egen.

VÄLKOMMEN HEM
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum (2016)
Del fem i Hagforsserien, tidigare delar: Flickan med snö i håret, Pojken som slutade gråta, Svara om du hör mig, Vår egen lilla hemlighet
Köp den t.ex. här eller här.

Läs också min intervju med Ninni Schulman från förra våren här.

Prince of thornes

jorg ancrath
Den där bilden säger egentligen allt du behöver veta om Prince of thornes, boken och huvudpersonen. Sån är han Jorg. Han gör allt som Joffrey skulle ha älskat bara lite grymmare och lite mer utstuderat plågsamt. Det är förvisso synd om Jorg, som såg sin mamma och lillebror slaktas och lämnades för död. Men det är svårt att tycka synd om honom eftersom det onekligen vore bättre för en hel del oskyldiga bybor om han också fått skallen krossad vid det där överfallet…

prince of thornesHan är grym och dessutom totalt oberäknelig som berättare, det fuskas hej vilt i den här berättelsen och jag älskar det. Jag älskar honom även om jag nästan inte törs erkänna det. Det är så befriande att läsa om någon som släppt på bromsen och bara kör. Genom kaklet liksom.

Sen gillar jag också det här med tiden, att det inte är fantasy i ett fantasiland i en fantasitid, det är postapokalyptiska framtid och det är här men då. Det ger ytterligare perspektiv på det som är världen idag och vad som komma skall.

Ett stort tack till Carolina som med sina övertygande recensioner fick mig att lyssna på den här boken (och för bilden ovan), inläsningen är dessutom ypperlig. Jag är snart tillbaka för en dos till med bok två. Jag ska bara värma hjärtat med något lite lättsamt först.

PRINCE OF THORNES
Författare: Mark Lawrence
Förlag: Harper collins (2012)
Inläsare: Joe Jameson
Första delen i Broken empire-trilogin

En syster i mitt hus

en-syster-i-mitt-hus (1)En syster i mitt hus är min allra första bok av Linda Olsson och den blev läst enbart tack vare bokcirkeln i Kulturkollo läser och Sigtuna litteraturfestival (där vi idag samtalat kring boken med författaren). Ibland är det sådär böcker kommer till en.

En syster i mitt hus är en bok om systerskap och familj. Om väldigt vardaglig och allt uppslukande kärlek och hur den stärker och förgör. Relationerna står naturligtvis i centrum i boken, men det är miljön som fascinerar mig mest. Jag vill verkligen bo i Marias hus, leva hennes avslappnade liv, absolut inte ta över orsaken till att hon dragit sig undan men liksom få det där sömniga livet gratis. Det gör nästan ont i kroppen så mycket önskar jag att få sitta på den där terrassen och dricka vin och livnära mig på croissanter.

Jag känner inte riktigt vare sig Maria eller Emma efter att ha träffat dem de här dagarna och det ligger nog i sakens natur, de känner inte varandra eller sig själva särskilt väl heller. Jag har lite problem med att de pratar väldigt mycket och välformulerat för att vara en familj som inte pratar med varandra, kanske har de ägnat åren åt att formulera det de nu släpper fram men jag kan inte koppla an till det. Troligen för att det är mig så främmande, jag kommer från en plats där en inte talar och då gör en inte det. Som i Elin Olofssons romaner. Men alla är vi olika, andra kan säkert begripa sig på Maria och Emma också.

Vill du veta mer om boken eller kanske till och med diskutera lite så hittar du samtalet från bokcirkeln här, det går utmärkt att kasta sig in såhär i efterhand eller bara läsa allas tankar.

EN SYSTER I MITT HUS
Författare: Linda Olsson
Förlag: Brombergs (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…, Enligt O, Beas bokhylla

En dag i Sigtuna

Sammanfattningen av denna dag i Sigtuna, på litteraturfestival och bortom, lyder: superb!

  • Sarah SheppardJag och minsta småfiktiviteten (som inte alls är liten längre) har bevistat Sarah Sheppards besök på Sigtuna bibliotek. Vi har fått lära oss massor om dinosaurier, en del av oss har känt på en Spinosaurustand och så har vi kollat in dinobajs. Hur coolt som helst.
  • Efter några timmars intensiv kamp har vi säkrat biljetter till Marcus och Martinus konsert i Stockholm i februari. Delar av familjen är rätt mycket i extas.
  • Vi har besökt Venngarns slott och tyckt att det är väldigt fint.
  • Vädret har varit fantastiskt.
  • Sigtuna är en mycket mysig stad.
  • Jag har njutit prosecco och Kulturkollo-sällskap i kvällssol.
  • Och Sigtuna har sjukt många pokestops! Vi har ett så precis utanför fönstret att vi kan ta det från hotellrummet.

En väldigt, väldigt bra dag helt enkelt. Imorgon blir det mer Pokemon go, mer Kulturkollo-sällskap på morgonens bokcirkel om Linda Olssons En syster i mitt hus och sen blir det hemresa och kattgos.

Och nyaste familjemedlemmen har skött sig jättebra...
Och nyaste familjemedlemmen har skött sig jättebra…

Baby Jane

baby-janeSofi Oksanen kommer till bokmässan i år och ett steg mot att verkligen uppskatta ett storseminarium är ju att faktiskt läsa henne. Jag tycker att hon är hur cool som helst och brukar säga bra saker, men att sitta på ett seminarium kan bli mer än så med rätt förberedelser. Sen tidigare har jag läst hennes Utrensning, en mörk roman som jag tyckte väldigt mycket om. Snart läser jag alldeles färska Norma och i sommar ägnade jag några dagar åt hennes Baby Jane.

Baby Jane handlar om, ja vad handlar den om? Jaget som försöker leva och överleva i ett Helsingfors som bara bitvis känns som hemma. Hon träffar Piki, Helsingfors coolaste flata som är lika infallsrik och passionerad som hon är instängd och begränsad. Det här är en roman om kärlek och konsten att ha en kärleksrelation men det är också en bok om panikångest och konsten att överleva när en inte kan lämna lägenheten för att utföra den minsta eller vardagligaste syssla.

Baby Jane är och var troligen en viktig bok ur HBTQ+-perspektiv, jag vet inte hur tidig eller banbrytande den var, hur debatten gick. Däremot vet jag att den är viktig och modig om psykisk sjukdom. Om hur det är att leva med den och att leva med den som lever med den. Den där instängdheten som så bra symboliseras av att vara fängslad innanför sina fyra väggar, när det egentligen är mycket större än så och fängelset mycket trängre. Baby Jane gör ont att läsa (och varning för slutet!), men den är livsviktig.

Och jag sällar mig till fangirl-skaran som kommer hänga på låset till det där seminariet på lördag eftermiddag på bokmässan. Ses vi där?

BABY JANE
Författare: Sofi Oksanen
Förlag: Bazar förlag (2005)
Översättare: Janina Orlov

Bara det där med dörrarna

bara-det-har-med-dorrarnaBara det här med dörrarna är en liten pärla jag råkade hitta på biblioteket när jag sommarstädade poesihyllan. Den var fin, jag läste. Och den är fin inuti också. Mer prosalyrik än vanlig poesi, kanske till och med som en liten novellsamling som hänger ihop. Eftertänksam och långsam och vilsam. Jag tycker mycket om den.

Vad den handlar om? Ja, det vanliga – kärlek, pappor som försvinner och lämnar ganska små hål, bowling och basket, trasiga mammarelationer och åldrande. Det vardagliga, och det livsomvälvande.

BARA DET HÄR MED DÖRRARNA
Författare: Malin Backström
Förlag: Norstedts (2012)

Once upon a tower

once-upon-a-towerJag vet inte säkert, men jag tror att riktigt bra romance utmärks av författarens förmåga att göra sidokaraktärerna sådana att man bryr sig om den. Jag skulle inte säga att Eloisa James Once upon a tower (som oerhört löst bygger på Rapunzel-sagan, därav titeln) är en särdeles bra romanceroman. Men jag gillar Layla och till och med Bardolph vilket gjort mig helt och hållet övertygad om att jag kommer gilla annat av henne om jag bara läser vidare i hennes digra produktion. Och det ska jag.

En annan sak jag till slut insett är att det är väldigt mycket sex i historisk romance, och det är sex som ofta är väldigt välskrivet till skillnad från inom många andra genrer. Hatten av för dessa skickliga skildrare av sängkammarens hemligheter, det är verkligen ingen enkel konst att bemästra (fråga Stephen King, Philip Roth och många, många till), men Eloisa James, Lisa Kleypas och Mary Balogh bemästrar den helt och fullt.

Intrigen är inte mycket att orda om. En skotsk hertig faller för Londonflicka, de blir kära, gifter sig och drar norrut. Förvecklingar uppstår, missförstånd och ovänskap, sen löser sig allt gott och väl till slut. Precis enligt förväntan bara lite roligare än jag hoppats. En helt ok (men inte mer den här gången) bok, gott tidsfördriv och hopp om ännu större läsupplevelser framöver.

ONCE UPON A TOWER
Författare: Eloisa James
Förlag: Piatkus (2013)
Ingår i Happy ever after-serien
Köp den t.ex. här eller här.

Ångestladdat på Kulturkollo

metaphor-1209691_1280

Ni har väl inte missat att Kulturkollo dragit igång höstterminen. Förra veckan skrev jag om mitt icke-förhållande till det litterära Danmark och den här veckan blir det ångest… Jag skriver lite om en sommar som varit lite jobbig, om att jag är rätt van och om litteratur jag känner igen mig i och hämtar styrka ur. Läs om ni orkar och vill. Och frukta icke, imorgon lättar jag upp med en recension av en av de där (mycket!) lättviktiga fluffböckerna jag brukar hänge mig åt när mörkret sänker sig.