Wylding Hall

Elizabeth Hand är en sån där författare jag alltid känner mig hemma hos. Om det så är i en miljö jag egentligen inte borde gilla som i böckerna om Cass Neary eller i sagolika Illyria. Att lyssna på Wylding hall (som synnerligen välförtjänt belönades med Shirley Jackson Award under tiden jag läste) är också som att komma hem, på ett sätt. Men det är också, förutom en väldigt fin och bekant upplevelse väldigt (väldigt!) obehagligt. Wylding hall är en skrämmande plats och en skrämmande bok (inte minst då den iskylekalla skräcken tränger sig på under den där evigt solvarma sommaren som man bara upplever en gång), kanske till och med mer nu när jag är klar med den och inser att jag inte kommer få hjälp med alla pusselbitar. Jag har helt enkelt en hel hög med riktigt obehagliga bitar (flickan, bilderna, småfåglarna, pojkarna, sången, näbbarna, stämningen) men ingen egentlig aning om hur själva bilden ska se ut. Så skriver man böcker som aldrig tar slut! Jag älskar det!

Upplägget, där huvudpersonerna berättar för en osynlig journalist (jag tror det är för en dokumentärfilm eller så minns jag fel), är snyggt och gör dessutom inläsningen till en riktig fröjd att lyssna på.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
WYLDING HALL
Författare: Elizabeth Hand
Förlag: Blackstone Audio (2015)
Inläsare: många, väldigt bra![/su_note]