En kvinna i blått

en-kvinna-i-blattJag gillar Ruth Galloway, mycket, och särskilt nu när hon (nästan) slutat viktnoja så förfärligt. Kanske är det för att hon jobbar med en akademisk vetenskap så nära den jag en gång hängav mig åt. Vi är lite lika också, hon är inte överförtjust i folk, hon trivs bäst med sin unge och sin katt. Hon bor nästan ensam långt därute i saltängarna och behöver egentligen bara umgås när hon väljer att göra det. Det känns som en drömtillvaro, för den som vågar. Det är ju också rätt mordiskt och livsfarligt därute…

Den här, den åttonde boken i serien är inte den bästa. Kanske till och med tvärtom. Det är för lite Ruth, för lite Cathbad, för mycket Nelson och Michelle (en karaktär jag aldrig orkat bry mig om). Och alldeles för lite på djupet med karaktärerna. Och sen är det det lilla problemet med att drivkraften bakom brotten som utreds är mer än lovligt luftig, jag vet inte ens om jag förstår det, tror på det gör jag definitivt inte.

Det här är som sagt ingen av de starkare böckerna i serien, men det är ändå en bok om Ruth och de är alltid trevlig läsning. Mysryslig sommarläsning helt enkelt, välbekant avkoppling.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
EN KVINNA I BLÅTT
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Forum (2016)
Översättare: Ing-Britt Björklund, originaltitel: The woman in blue
Del 8 i serien om Ruth Galloway. Föregås av Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]

9 svar på ”En kvinna i blått”

  1. Men GUD så skönt om hon slutat viktnoja! Man älskar ju Ruth, just tack vare skälen du anger här, men det där är sååå tröttsamt och drar ner hela serien. Då kanske jag vågar läsa den här även om den inte verkar vara en av de absolut bästa?

    Svara
    • Ja, det är fantastiskt skönt, det är inte helt borta men kommentarerna lyser med sin frånvaro och det känns som att Ruth tycker mer om sig själv nu. Jag tror att du kan läsa också förra boken ”De öde fälten”, om jag minns rätt var nojorna betydligt mindre redan där och det är dessutom en bättre bok (den här är som sagt inte dålig, mer av en mellanbok men också en mellanbok om Ruth är trevligt lässällskap).

      Svara
  2. Jag har bara läst första än så länge, men det bådar ju gott att hon slutar viktnoja! 🙂 Och så trevligt att Cathbad får fortsätta vara med, jag gillade honom i Flickan under jorden.

    Svara
    • Cathbad är en av mina favoritkaraktärer i den här serien och de bästa böckerna är i mitt tycke är de där han får ta riktigt stor plats. Du har mycket att se fram emot 🙂

      Svara
  3. Tipsade om Griffiths serie häromdan, samtidigt som jag blev stucken i armen.
    Och har gjort det till andra också! En bra deckarserie, jag har sett fram emot En kvinna i blått. Förra boken var sådär, få se vad jag tycker om den här…
    Kommer de att filmas, nån som vet?

    Svara
    • Jag tyckte nog att förra boken var lite starkare än denna (har för mig att jag gillade den rätt mycket…), men jag kan minnas fel eller så tycker vi olika 🙂 Jag har inte läst/hört något om en filmatisering (men jag ser den framför mig som en mysig tv-serie för söndagkvällarna), någon annan som vet mer?

      Svara
    • Ja, det känns rätt svagt. Men tur i oturen att böckerna är så mysiga så man kan få något med sig ändå. Och jag ska absolut läsa vidare 🙂

      Svara

Lämna ett svar till Helena (Dark Places) Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.