Prince of thornes

jorg ancrath
Den där bilden säger egentligen allt du behöver veta om Prince of thornes, boken och huvudpersonen. Sån är han Jorg. Han gör allt som Joffrey skulle ha älskat bara lite grymmare och lite mer utstuderat plågsamt. Det är förvisso synd om Jorg, som såg sin mamma och lillebror slaktas och lämnades för död. Men det är svårt att tycka synd om honom eftersom det onekligen vore bättre för en hel del oskyldiga bybor om han också fått skallen krossad vid det där överfallet…

prince of thornesHan är grym och dessutom totalt oberäknelig som berättare, det fuskas hej vilt i den här berättelsen och jag älskar det. Jag älskar honom även om jag nästan inte törs erkänna det. Det är så befriande att läsa om någon som släppt på bromsen och bara kör. Genom kaklet liksom.

Sen gillar jag också det här med tiden, att det inte är fantasy i ett fantasiland i en fantasitid, det är postapokalyptiska framtid och det är här men då. Det ger ytterligare perspektiv på det som är världen idag och vad som komma skall.

Ett stort tack till Carolina som med sina övertygande recensioner fick mig att lyssna på den här boken (och för bilden ovan), inläsningen är dessutom ypperlig. Jag är snart tillbaka för en dos till med bok två. Jag ska bara värma hjärtat med något lite lättsamt först.

PRINCE OF THORNES
Författare: Mark Lawrence
Förlag: Harper collins (2012)
Inläsare: Joe Jameson
Första delen i Broken empire-trilogin

11 Replies on “Prince of thornes

  1. Men vad kul att du också har läst om Jorg! Jag har ju ändrat lite uppfattning om honom nu och tycker han är en liten mjukis. Egentligen. (eller inte….?) Och är helt kär i Mark Lawrence sätt att skriva, så ska ge mig på hans trilogi om den röda drottningen härnäst. (The Red Queen’s War)

    1. En mjukis minsann… 😉 Jag gillar det väldigt, väldigt mycket efter en bok och hoppas få fortsätta så, vill gärna läsa om en röd drottning också.

  2. Blev lite sugen på den här nu…men har tittat på den förut och blev avskräckt då av en recension som beskrev den som misogyn. Alltså inte huvudkaraktären (även om han är det) utan att boken som helhet inte har något utrymme för kvinnliga perspektiv eller utvecklade kvinnokaraktärer, utan bara kvinnor som objekt och rekvisita. Och den typen av fantasy är jag verkligen mer än trött på. Är det något du tänkte på när du läste?

  3. Gillar verkligen böckerna om Jorg även om han egentligen är en otrevlig person.

    Sanna, tror boken kan upplevas som rätt misogyn och att kvinnor mest fungerar som objekt, men det jag reagerade inte så starkt på det och tycker det blir bättre i de två senare böckerna, där kvinnor får en del andra roller även om de är bikaraktärer. Men det är fortfarande patriarkala samhällen vi pratar om och är man trött på den typen av fantasy vet jag inte om jag skulle rekommendera boken.

    1. Bra att du svarade på frågan om detta! Jag måste erkänna att jag upplevde boken som fientlig mot alla människor (inte en enda person framställs i positiv dager), för att Jorg avskyr och ser ner på människor. Jag fastnade för det mer än att kvinnor skulle vara särskilt utsatta, men det är de naturligtvis eftersom det som Eve skriver är en mycket patriarkal värld som skildras. Och det är våldsamt och krig. Fint att höra att det finns fler kvinnliga karaktärer framöver även om jag misstänker att Jorg kommer avsky dem också…

    2. Tack för era svar! Något jag inte köper riktigt (längre – antagligen för att jag börjar bli för gammal och bitter…) är att det är ok att skriva stora tjocka böcker utan kvinnor annat än som objekt om man bara låter dem utspelas i en patriarkal och kvinnofientlig värld. För det är ju inte så att inte kvinnor finns, lever och känner också i patriarkala världar. För att ta ett positivt exempel så utspelar sig George RR Martins böcker i en högst patriarkal och misogyn värld, men han har dels många komplexa kvinnokaraktärer och dels mycket solidaritet och förståelse för kvinnors villkor och vad de utsätts för.
      Det jag är ute efter är inte “starka kvinnor” eller att massa kvinnokaraktärer måste finnas, utan bara en författare som beskriver också kvinnor som riktiga människor med tankar och känslor, och någon slags hint om att den som skriver lagt åtminstone några sekunder på att fundera över hur kvinnorna i hans värld har det och upplever sin situation. Det kan tyckas som rätt låga krav, men ändå blir jag ofta besviken just på fantasy.

      1. Jag håller med dig! Jag har inte läst särskilt mycket fantasy men min erfarenhet med andra böcker är att där kvinnorna är osynliga eller illa skrivna är männen också dåligt framskrivna, för att författaren inte förmår se någon av dem som människor utan som någon sorts pappvarianter av en roll de spelar. Jag kan tänka mig att det är extra illa i viss fantasy för att det är lätt att gömma sig bakom “det är en patriarkal värld”-pratet, jag läser mycket historiska romaner och där är det förstås också så, de bra författarna kan ju skriva kvinnor ändå och utifrån just det, men det är lätt för många att ramla i den där fällan. I just denna bok (som jag lyssnade på som ljudbok vilket gör att jag ibland tappar koncentrationen och alltså inte vill analysera för mycket eftersom jag kan ha glömt eller missat något viktigt) är Jorg som berättare så allting överskuggande, det är en väldigt speciellt skriven bok helt utan medmänsklighet, värme eller personer som intresserar Jorg. Detta till trots finns det faktiskt några karaktärer som intresserar mig och som jag tänkt en del på och hoppas (och tror att jag kommer) få lära känna mer i kommande böcker, och de är alla kvinnor.

Leave a Reply to Carolina läser... Cancel Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.