Henrietta är min hemlighet är en bok om att vara blyg, att vara tonåring, och att vara kär. En väldigt bra bok om allt det där. Allt är på pricken så som jag minns det. Hu!
Måsen är kär i Henrietta och det är egentligen först när Henrietta börjar närma sig henne och kanske också är intresserad som problemen börjar. Hur gör en ens för att prata med någon en är kär i när en knappt vågar prata över huvud taget? För Måsen knyter det sig och jag känner igen mig så smärtsamt väl i henne. Jag var också den där som satt instängd på mitt rum, som tyckte att hela livet skavde sönder vardagen, som gav mig hän åt ett enda intresse (för mig skrivande, för Måsen fotografering). Jag tänker att vi är ganska många som var och någonstans fortfarande är såna, det känns fint att det finns böcker om och för oss.
Maja Hjertzell skriver precis som i Vad gör man inte lågmält och inkännande. Jag tycker mycket om hennes språk och sättet hon berättar en historia. Det är en kärlekshistoria av det egentligen enkla slaget, men också, som så ofta är fallet, av det tillkrånglat allra svåraste slaget.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
HENRIETTA ÄR MIN HEMLIGHET
Författare: Maja Hjertzell
Förlag: Rabén & Sjögren (2005)
Låna på bibblan eller läs den på tyska, den svenska utgåvan är svår att hitta för inköp.[/su_note]