Lite Sherlock Holmes och Elementary

Den här veckan på Kulturkollo har temat Mord och mysterier och veckoutmaningen handlar om favoritmysterier och mysterielösare. Jag resonerar lite kring det i utmaningsinlägget men känner att jag vill prata på lite till här och att jag vill säga något om en alldeles särskild mysterielösare. Sherlock Holmes.

Först av allt: jag är verkligen ingen kännare. Verkligen inte. Det verkar finnas massor av människor med oerhörda kunskaper om Sherlock Holmes och jag är definitivt inte en av dem. Jag har läst lite och sett lite och sen var det inte mer med det.

Jag har sett någon film med Robert Downey Jr som Holmes och det var helt ok, mycket för att Stephen Fry finns med som Mycroft (och när jag tänker efter så är Mycroft väldigt viktig i allt jag sett om Sherlock, jag kanske måste läsa mer för jag minns inte Mycroft alls från böckerna). Jag har som alla andra sett Sherlock med Benedict Cumberbatch och jag älskar förstås Benedict Cumberbatch pga Benedict Cumberbatch men jag har faktiskt bara sett första säsongen eftersom jag inte kom förbi hur mycket jag störde mig på de där klippningarna (ni vet de där som ska visa vad Sherlock i all sin vishet ser så att vi själva inte alls kan pussla ihop det i våra huvuden och därigenom har det bevisats att han är överlägsen på gränsen till övermänsklig). Och så minns jag att jag störde mig oerhört på någonting i hur de hanterade Irene Adler-karaktären, jag minns inte nu varför men jag minns att jag var ordentligt arg.

Det finns en version av Sherlock som jag föredrar framför alla andra och det är Elementary, bristen på Benedict Cumberbatch till trots. Jag gillar att slippa de där klippningarna. Det finns också något oerhört vilsamt med den här serien i det faktum att jag inte behöver anstränga mig så mycket. De kommer i alla fall berätta för mig på slutet varför lösningen på mysteriet ser ut som det gör och det känns som att det finns en sportslig chans att lista ut det själv om en vill (jag vet inte säkert eftersom min hjärna inte fungerat under tiden jag tittat). Handlingen är för det mesta också rätt långsam och det är sällan pulsen stiger under ett avsnitt. Den där vilsamheten har gjort serien till en perfekt följeslagare en höst som denna. Jag gillar karaktärerna, men jag har aldrig tvingats engagera mig på djupet vilket varit skönt, jag tror det beror mycket på att relationen mellan Holmes och Watson (Joan, inte John) är så totalt befriad från sexuell dragningskraft, jag vet att de aldrig kommer bli kära och det är fenomenalt skönt, tänk om fler kunde begripa det!

Långsam alltså, och bra men med karaktärer som håller lite avstånd. Bra skådespelare, särskilt Jonny Lee Miller som Sherlock och Lucy Liu som Joan. Rhys Ifans som Mycroft är fin, och så är gamla favoriten Aidan Quinn med (och bra). Och Irene Adler, låt oss säga att hon hanteras väldigt annorlunda här… Det är väl inte världens bästa serie men någonstans där i mitten av andra säsongen var det rätt förträffligt faktiskt, resten är bra och gediget vilket duger alldeles utmärkt för mig.