Alla bra saker, gott slut och ett godare nytt år!

Då var alla mina 52 bra saker från 2016 presenterade, det blev inte som jag tänkte från allra första början, men det blev. 2016 i sig var ju ett särdeles förfärligt år och det har därför känts extra viktigt att lyfta ut ljuspunkter. Räknar en ihop så går det inte på ett ut, i alla fall inte för världen, men de är en viktig påminnelse för mig personligen om att det hände riktigt fina saker också 2016. Och 2017 kommer bli ett väldigt bra år, det bara måste det bli, vi får jobba för det helt enkelt.

Inför 2016 hade jag några önskningar (löften har jag slutat med), att testa att lyssna på ljudböcker, att börja sticka igen och att läsa långsammare. Ljudböckerna blev ju faktiskt mina goda vänner till slut och nu skulle jag inte vilja vara utan dem. Stickningen har hjälpt mig att behålla fokus och förstånd under utmattningshösten och att läsa långsammare gick väl sådär. Jag läste nog lika hetsigt tills jag läste ingenting…

Inför 2017 återupprepar jag min önskan om att läsa långsamt och den här gången tror jag verkligen på att jag ska få till det, utgångsläget är oerhört stillsamt och då blir det enklare att fortsätta så. En annan önskan är att jag ska hitta plats i mitt liv för att måla igen. Det var min avslappning när jag precis hade flyttat hemifrån. Jag vill gärna hitta det kreativa och det vilsamma i målningen igen.

Bloggmässigt kommer 2017 bli avslappnat. Jag fortsätter förstås att skriva om böcker jag läser och sånt jag ser. Utöver det får vi se, framtiden utvisar när och om jag orkar, hinner och vill mer också här.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag oss alla, jag kan inte låta bli att tycka att vi förtjänat det efter 2016…

Det här är avslutningen av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Årets bästa böcker

Nyår.jpg

Här är hela listan. Den är lång. Men det är ju bara bra, eller hur? Här är de allra bästa böckerna jag läste 2016, med länk till recensioner och med en förklaring till varför de har en så särskild plats i mitt hjärta. Ordningen har inte med förträfflighet att göra utan baseras på ordningen de lästes i.

Sju minuter över midnatt av Patrick Ness

Egentligen är det här en bok som gör alldeles för ont att tänka tillbaka på. Men den är väldigt, väldigt fin och full av styrka. Förfärligt vacker.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Tät, drabbande och totalt tom på de floskler de ord jag väljer att beskriva den med signalerar. Min bästa Adichie hittills. Ja, bättre än En halv gul sol.

How I live now av Meg Rosoff

Min fullträff när det gäller timing i år. Denna lyssnade jag på när Meg Rosoff annonserades som ALMA-pristagare. Och det var galet välförtjänt.

Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren

En fasansfull bok! Verkligen fasansfull. Det var den här som fick mig att skrika ilskeord omkring mig på ensamma skogspromenader i början av sommaren. Mycket fint inläst av författaren själv.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir

Det jag tycker allra bäst om i detta relationsdrama är att båda personerna i relationen får berätta sin sida av historien och att ingen av dem har rätt eller fel. Det är så väldigt bra skrivet, på så kort utrymme och med så små medel.

Sagan om Turid: Krigstid av Elisabeth Östnäs

Sagan om Turid är omistlig för alla oss som gillar en riktigt bra historia. Turid är komplex och fantastisk. Jag har tredje boken här hemma och hoppas kunna börja på den snart, snart, snart.

Flickorna av Emma Cline

En av årets mest omvälvande böcker. Jag klarar fortfarande inte av att tänka på den där scenen. Men jag tänker däremot gärna på allt den sa mig om flickors utsatthet.

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Trots att jag förvarnats om att detta var sommarens bästa blev jag ändå helt knockad av den här boken. Jag läste den väldigt intensivt under en helg på balkongen och jag älskade (och avskydde) varje sekund av den, varje bokstav. Jag vet inte när jag senast läste en så fulländad bok, som prickar rösten så totalt.

Husfrid av Alison Bechdel

Det här är en riktigt bra serieroman om att finna sig själv och att hitta en relation till en förälder som kanske inte kan vara sann mot sig själv eller omvärlden. Det handlar också om psykisk ohälsa och den finns med bland böckerna jag nämner i det här inlägget på Kulturkollo.

Wylding hall av Elizabeth Hand

Å ändå. Det kom en tredje bok om Cass Neary i år och jag har den i läsplatta och har inte kommit särskilt långt, för mig blev årets Elizabeth Hand-händelse en kortroman och en ljudbok. Wylding hall. Ljuvligt fantasieggande spökhusdröm.

Grief is the thing with feathers av Max Porter

Bästa boken om sorg någonsin. För att den är sådär fragmentarisk och helgalen som sorgen är. För att kråkan är så omutligt förfärlig och ändå omöjlig att klara sig utan. Det finns så mycket outtalat i den här boken, så mycket man som läsare får upptäcka själv. Jag älskar det.

På Chesil beach av Ian McEwan

Mitt första möte med Ian McEwan var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Blicken, rösten, värmen… Jag älskar verkligen det här och har efter råd i recensionens kommentarer köpt på mig ett lager av hans allra bästa att kasta mig över när jag orkar läsa. Det är en nåd att hitta en favoritförfattare där man inte riktigt trodde att det fanns en sådan.

Jag håller tiden av Åsa Grennvall

Knivskarp och stentuff är hon Åsa Grennvall, och sårbar. Jag älskar hennes föräldraupprorsskildringar för att de är så nära, sorgliga och på riktigt.

Sent i november av Tove Jansson

Alla muminmuggar till trots så har jag faktiskt aldrig läst böckerna på det här sättet förut. De blev min väg tillbaka till läsningen, de blev viloplatsen där jag kunde återhämta mig. Sent i november är den allra bästa av de böcker jag hittills lyssnat på.

Väggen av Pia Dellson

Oerhört pricksäkert om utmattningssyndrom och vad det gör med en. Jag ska skriva någon sorts text om den när jag samlat tankarna.

Ett helt liv av Robert Seethaler

En av juldagarnas läsfynd, en stillsam bok om en man och hans liv helt enkelt. Bättre ska jag förklara min kärlek i en recension om någon vecka.

***

Och så några hedersomnämnanden, som nästan, nästa hamnade på listan (klicka dig till respektive recension om du är nyfiken på att veta mer):

The silent land av Graham Joyce, Gånglåt av Elin Olofsson, Flykten av Jesus Carassco, När livet börjar om av Lucy Dillon, Bad feminist av Roxane Gay, Komma och gå av Taye Selasi, 13 minutes av Sarah Pinborough (ett samtal med Bokbabbel om boken finns här), The truth about forever av Sarah Dessen, Älskaren av Marguerite Duras, Blå är den varmaste färgen av Julie Maroh, Tack och förlåt av Fanny Agazzi, Who’s that girl av Mhairi McFalane, Huset vid sjön av Kate Morton, Baby Jane av Sofi Oksanen, Sputnikälskling av Haruki Murakami, Vi av Kim Thuy, Fågelburen av Lisa Jewell

 

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Mellandagar

”Mellandagar” låter egentligen rätt trist, men faktum är att de är nog är mina allra bästa dagar. Lugnet, kravlösheten, myset. Det överblivna godiset…

Rocky_road.jpg
Rocky Road för några dagar sen innan den blev Rocky Road

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Amy, George och den där listan

Jag älskar listor, egentligen alla sorters listor men årsbästalistor allra mest. Nu har det trots älsket varit en utmaning att sätta ihop en lista över det bästa som hänt, ett så synnerligen förfärligt år som detta. Särskilt svårt faktiskt eftersom de sista dagarna påmint allt för mycket om sorgesamheten i sakernas tillstånd. Juldagskvällen ägnade jag åt den där fantastiska men förfärliga filmen om Amy Winehouse (som jag inte hittar på SVT play, men försök se den om du inte gjort det än och om du orkar) och även om jag aldrig någonsin kommer glömma den kan jag inte skriva så mycket, jag behöver svälja ilskan och sorgen några månader först… Sen gick jag och la mig, sov oroligt, drömde om Amy och vaknade till beskedet att George Michael gått bort. Det hänger ihop på något sätt. Det är väldigt sorgligt i många nivåer. 

Men en lista blev det och en hel del fint har jag ändå tagit del av också 2016 precis som jag haft fina och vilsamma juldagar också. Hela listan hittar du på Kulturkollo idag.

Det här (att det finns ljus i mörkret, liv i döden och fantastisk musik att älska och känna igen sig i. Och, trots allt, listor) är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Lite mer julläsning – Kissing Father Christmas

Jag lyckades faktiskt trycka in en julbok till innan säsongen för dem kom till en halt (för mig gör det det när julen är här på riktigt, i alla fall när det gäller det lite mer tålmodiga läsandet av ganska fåniga bagateller på jultema, riktigt bra böcker som råkar utspela sig vid jul kan jag förstås läsa när som helst).

Kissing father christmas är vad den verkar vara när en tittar på omslaget – mysig, gammaldags och rätt kristen. Väldigt kristen. Jag har egentligen inget problem med en kristen tematik (det är ju trots allt jul vi talar om) men här är det så väldigt milt, varmt, heligt och i förlängningen lite dömande av allt det som finns utanför. Lite av det bästa vardagskristendom kan föra med sig, och lite av det sämsta. Det är inte skrivet för mig och upplösningen blir smått obegriplig. 

Men inramningen är sitta framför brasan och mysa-mysig. Min egentligen enda invändning (utöver den kristna) är att de är så sjukt sociala. Hela tiden ska de äta, sjunga, mysa och julfira tillsammans. Jag blir matt bara av att läsa om dem. Ingen enda inplanerad ensam lästimme i sikte. Jag är lite glad att slippa hänga med dem de närmaste dagarna och går med nöje in i en mycket mer avslappnad och för mig anpassad julledighet. Och med det lämnar jag de juliga bagatellerna bakom mig och lyssnar på annat.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
KISSING FATHER CHRISTMAS
Författare: Robin Jones Gunn
Förlag: Hachette Audio (2016)
Inläsare: Gemma Dawson
Sista delen i en trilogi (insåg jag när jag kommit en bit).[/su_note]

52 bra saker: Årets julroman

IT_must_have_been.jpgJag är ingen van julboksläsare (vill ni ha tips på julböcker bör ni hälsa på hos Lotta eller läsa Annas och Ulricas konferens på Kulturkollo), förra året läste jag Lucy Dillons Och så levde de lyckliga (jättebra!), något år innan läste jag Dash och Lilys utmaningsbok (också väldigt fin) och nu har jag precis avslutat den här.

It must have been the mistletoe är precis vad i alla fall jag vill ha såhär runt jul. Mys, romantik, lagom rörig men kärleksfull familj och fantasieggande miljö (Cornwall!). Det är inte fantastiskt på något sätt (och inläsningen är väl sådär, men inte hemsk), men det är bra nog, det är lagom, det är avkopplande och det är jul. Har du åtta timmar att lyssna i helgen så rekommenderar jag den absolut, om du är ute efter detsamma som jag.

Har du större julläsningsvana än jag? Vilken är din bästa bok som utspelar sig i juletid?

[su_note note_color=”#dafdf5″]
IT MUST HAVE BEEN THE MISTLETOE
Författare: Judy Astley
Förlag: Random house UK (2014)
Inläsare: Julia Franklin[/su_note]

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Att kunna läsa!

Åh allt det där vi tar för givet. För mig var det läsningen (och en hel massa annat men förlusten av läsningen var väldigt påtaglig och jobbig), och den försvann… Nu är den litegrann tillbaka, men inte som förr. Kanske blir det aldrig som förr, kanske gör det ingenting. Kanske får jag bara bli noggrannare med att välja böcker och starkare när det gäller att släppa sånt jag inte gillar även om alla andra gillar det. Läsningen blev en del av stressen där ett tag och det ska den aldrig bli igen.

När jag gick in i 2016 var det med en känsla av att det gick lite fort, att jag läste lite för mycket och inte tog mig tid att landa. Jag körde på ändå. Men inför 2017 tänker jag inte sätta några mål, förutom att jag ska njuta av läsningen varje gång jag vill och kan ge mig hän i den. Inga måste-böcker, inga antal-mål, bara läsavkoppling. Jag är beredd att jobba hårt för att nå dit. Med tänket alltså, själva läsningen ska inte vara en ansträngning.

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Stickor och garn

garnDet var faktiskt en nyårsönskan jag hade, att 2016 skulle innehålla återkomsten av stickning som avkoppling. Det krävdes en utmattningssjukskrivning för att komma dithän. Och det är allt det där jag tänkte mig och lite till. I utmattningen är det perfekt eftersom det kräver koncentration, och så är det rätt lätt att lyckas om en bara följer enkla mönster och nöjer sig med gott nog. Dessutom passar det ypperligt till ljudbokslyssnande.

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: årets tv-serier

Tv-serier brukar ju vara min avkopplingsgrej nummer två vid sidan av böcker. Men tittar jag tillbaka på året så är höstens kollaps lättare att förutse än om jag tittar på min läsning. Redan tidigt i vintras slutade jag till exempel mitt i Sense 8 för att den var för bra, för intensiv, för att jag reagerade för starkt och fick ångest av den. Tv-serier ska inte kunna vara för bra för en,  då är det något som inte är helt rätt. Sett till hela året har jag inte sett många serier och ingen rakt igenom som de senaste årens intensivtittning på Supernatural till exempel (som jag för övrigt plockat upp säsongen 9 av i dagarna).

Jag har sett nästan två säsonger Once upon a time under hösten, alldeles i början av utmattningen. Jag gillade jättemycket först, men sen började det som passade mig (galet invecklad storyline som jag inte ens behövde försöka följa och många personer som inte berörde på djupet men intresserade) bli det som störde mig. Tillsammans med det där att sagorna ibland användes som rena ursäkter för männen att bete sig som riktiga ärkesvin mot kvinnorna och bli förlåtna för det. Jag ska skriva mer utförligt om det här vid tillfälle.

jessica_jones_ritterElementary har jag förklarat min kärlek till liksom andra säsongen av Agents of S.H.I.E.L.D. Ni vet att jag är besviken på Doctor Who nuförtiden och att jag verkligen, verkligen avskydde Shadowhunters: Mortal instruments. Det gör nästan fysiskt ont i mig när jag tänker på att det ska bli en fortsättning.

Årets största tv-serieupplevelse var Jessica Jones redan i mars. Så galet bra den var, hon var och så hemskt vidrig Killgrave var. Kan fortfarande inte med Tennant igen… Något jag däremot kan med är säsongen två som jag väntar (typ) tålmodigt på, den ska ha bara kvinnliga regissörer har jag förstått. Längtet!

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.