Min terapeut har lärt mig att jag inte ska säga att jag sitter hemma och ”gör ingenting”, jag ska säga som det är, att jag vilar. Och det är förstås sant, och lite svårt att få in i skallen. Men det är till stor del precis just det jag gjort de senaste månaderna, bland alla promenader, stickningar och snurrande tankar. Jag har vilat, jag vilar. Jag börjar bli ganska bra på det.
Min största upptäckt, eller återupptäckt ska jag nog säga, är att vila inte behöver vara att göra något för att koppla av och bort så som läsning och löpning varit för mig tidigare. Vila är i sig själv nog, nu kan jag återigen sitta och titta ut i skogen en timme och fantisera eller inte, bara vila i stunden. Det är sorgligt att inse att jag förlorat det, men fint att jag fått återerövra det igen. Vila är ett av mina bästa ord just nu.
Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.