Syndavittnet

Jag är rädd att det här är en sån där liten oansenlig bok som lätt försvinner bort i nyhetsflödet, som kanske glimtar förbi men glöms bort. Jag får helt enkelt jobba hårt för att inte låta det hända här och annorstädes, för Syndavittnet är en alldeles fantastiskt förträfflig bok.

Den där ön i Ishavet som de bor på är så sjukt ogästvänlig och karg. Jag skulle aldrig i livet vilja sätta en fot i dess hamn, och ändå… Något lockar ändå, något med livet där och att vara så liten inför naturen, det händer att också jag, så skogsmänniska jag är kan längta sådana platser. Det som händer på ön spär verkligen inte på en sådan längtan, och ändå…

Det är svårt att sammanfatta Syndavittnet och dess teman, men jag tror att jag kan säga att det i grunden handlar om tro och tvivel och vad dessa storheter gör med oss som människor. Tron man kan gömma sig bakom och övergivenhetskänslan när man inte längre hittar en trygghet i vetskapen som är tro. Det handlar också om vad det kan innebära att vara människa, att allt är försent och inget. Vi är förutbestämda och fattar våra egna beslut. Det är hopplöst, men också så vackert.

Syndavittnet är en bok jag tänker mycket på, men inte riktigt kan hitta orden till att beskriva. Ändå försöker jag också på Kulturkollo där vi idag konfererar om boken. Och det slutar nog inte där, jag har ju min mission att sprida boken till rätta vederbörande. Jag lär nog tjata.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
SYNDAVITTNET
Författare: Mattias Hagberg
Förlag: Atlas (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Konferens på Kulturkollo[/su_note]