The chalk pit av Elly Griffiths

Det blir inte riktigt sommar för mig om jag inte får ägna några dagar i Ruth Galloways sällskap. Det bara är så, sen rätt många år tillbaka nu.

Två saker kan konstateras. 1) Serien är riktigt bra nu igen. Det kändes för några böcker sen som att det hela gick lite på tomgång, i alla fall när det kom till mordgåtor och sånt. Nu är det dock tillbaka till att vara riktigt bra, intressant ur ett samhällsperspektiv och hela vägen rätt spännande, på ett långsamt och bakgrundssurrande sätt. För det är faktiskt så att, och här kommer konstaterande nummer 2), mordgåtor och polisarbete är sekundärt för mig (och kanske också för Elly Griffiths när hon förlorar sig i allt det andra som hon gjorde där några böcker). Jag älskar att hänga med gänget och jag tycker så himla mycket om dem allihop! Ruth förstås, och Cathbad, Judy, Nelson, till och med Cloughie. Jag har lärt känna dem i nio böcker nu och tycker så mycket om dem, på riktigt. Gud nåde dig Elly Griffiths om du gör dem illa på något riktigt sätt framöver! Det är illa nog det där som händer nästan i slutet av boken, och all känslomässig tortyr de (och jag med dem) tvingas utstå…

The Chalk Pit är alltså riktigt bra och det känns fint att ha tittat till Ruth också i sommar. Extra fint är det också att Ruth verkar ha slutat noja så mycket, hon förtjänar lite lugn och självacceptans nu. Själv får jag försöka acceptera att det dröjer ett tag innan jag kan besöka igen, jag hoppas på en ny bok i tid till nästa sommar.

THE CHALK PIT
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Quercus Editions (2017)
Del 9 i serien om Ruth Galloway. Tidigare böcker: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, och dagarna går…
Boken kommer i dagarna ut på svenska med titeln Dolt i mörker

Vinegar girl av Anne Tyler

Det är inte bara att jag besviket tvingas konstatera att jag inte alls älskar Vinegar girl som jag trodde att jag skulle göra. Jag tycker aktivt och aggresivt illa om boken.

Ett problem är grundhandlingen. Förvisso måste Tyler förstås spinna på Så tuktas en argbigga eftersom det är det hon sagt att hon ska göra. Men jag tycker att det är ett misstag att bara modernisera den på ytan. Att en far försöker gifta bort sin dotter med sin lab-assistent för att denne ska få stanna kvar i landet känns inte särskilt nutidsenligt. Den sortens plot funkar bara för Shakespeare, eller någon annan för länge sen. Det irriterar mig från sidan ett och ställer sig sen effektivt i vägen för mig genom hela läsningen.

Sen hjälper det inte att alla är så djupt irriterande. Jag tror att det är meningen att vara roligt och lättsamt, men jag blir bara mer och mer uppretad ju längre boken lider. Kate är inte rolig i sin kantighet, hon är bara tröttsam och det gäller varenda en i övriga karaktärsgalleriet. Ingen är rolig eller mysig eller omtyckningsbar – alla stör mig!

Jag är fullkomligt medveten om att jag är onödigt sur just nu. Så dåligt kan det ju inte vara! Men jag tror förklaringen ligger i att jag förväntade mig att gilla och så ogillade jag redan från början, sen snöbollade det iväg med ogillande och ilska när jag inte hittade något eller någon alls att gripa tag i. Jag tycker helt enkelt provocerande lite om Vinegar girl.

VINEGAR GIRL
Författare: Anne Tyler
Förlag: Penguin Random House (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Om du inte är helt avskräckt utan vill ge boken en chans så kommer den snart på svenska med titeln Honung och ättika

It happened one autumn av Lisa Kleypas

Nej, det är uppenbarligen något med mig och andraboken i en Lisa Kleypas-serie… Den här fastnade jag inte alls för som med förra. Trots att jag gillar såväl Lilian som Marcus. Kanske är det för att ondingen är så himla ond (även om det är uppfriskande att den riktigt onda inte är den det brukar vara), kanske är det för att delar av handlingen faktiskt är rätt orealistisk. Kanske saknar jag också klassdiskussionen, den finns där men inte alls lika tydligt som sist. Jag saknar också att Lisa Kleypas inte går på djupet med karaktärerna när hon har chansen (jag vet att karaktärsdjup inte är det första man ska kräva av en romance, men lite mer har jag nog ändå blivit bortskämd med av Lisa Kleypas själv och andra), Marcus bakgrund inbjuder till exempel verkligen till det, men den bollen tappar hon nästan helt (nu avrundar vi nog det här, när jag hängett mig åt såväl karaktärdjupskrav som sportmetaforer vet man aldrig vad som kommer härnäst).

Upplägget inför nästa bok känns dock lovande, så jag läser vidare.

IT HAPPENED ONE AUTUMN
Författare: Lisa Kleypas
Förlag: Avon Books (2016)
Del 2 i serien Wallflowers. Del 1: Secrets of a summer night
Köp den t.ex. här eller här.

Mitt inte så perfekta liv av Sophie Kinsella

Jag har läst (lyssnat) på en Sophie Kinsella-bok tidigare och den var sådär. Den här däremot är betydligt mer än så, den är nästan Mhairi McFarlane-klass. Nästan. Det roliga är inte riktigt lika roligt, men fokus ligger lika bra, på vänskap och relationer mer än romantisk kärlek, även om den också finns, förstås.

Jag gillar Katie och hennes problematiska Londonliv, jag gillar hennes föräldrar och jag gillar att folk får vara lite sådär komplicerade. Mitt inte så perfekta liv ger mig anledning att tro att det finns mer i Sophie Kinsellas gedigna bibliografi som jag skulle kunna gilla. Jag ska gräva lite i den högen, hjälp mig gärna genom att ge mig era allra bästa Kinsella-tips.

MITT INTE SÅ PERFEKTA LIV
Författare: Sophie Kinsella
Förlag: Printz publishing (2017)
Översättare: Elisabeth Fredholm, originaltitel: My (not so) perfect life
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan 

Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin

Det var en halvsen junikväll efter jobbet som tanken på att läsa den där boken om folk som nog är rätt mycket som jag själv dök upp. Såna som känner och gör in absurdum och inte ser väggen förrän den slår dem i ansiktet. Så jag laddade hem en e-bok och slängde i mig Drunkna inte i dina känslor.

Och jag hittade mycket att känna igen, några råd att ta till mig. Men viktigast är att jag kan koppla ihop. Sensitivitet med utmattning, kravet att vara duktig med rädsla, känslan av att inte vara bra nog och oron för att inte räknas in med allt det andra. Den eviga prestationen och hur den hör ihop med att känna sig omtyckningsbar över huvud taget. Och de där känslorna jag burit som blir så stora och triggar igång känslosvall och reaktioner. 

Det är mycket att känna igen, men jag skulle inte direkt kalla boken för en ögonöppnare, den går lite för lite på djupet för det. Men en riktig uppenbarelse får jag ändå i slutet när de lyfter en av mina mest älskade romankaraktärer och får mig att se varför jag älskar honom så innerligt, innerligt. Jan i Skrolycka, som nog stängt inne sina känslor (som rusat i hans kropp men inte fått någon plats, hur skulle det ens fungera i torparlivet?) tills dagen då den lilla flickan kommer in i hans liv med solen. Då öppnar han alla fönster och går totalt upp i känslorna. Jag har alltid älskat det, och honom för det. Nu ser jag att han, förutom att vara är en del av en underbar berättelse av en underbar författare, är en frände. Och jag kan se en längtan hos mig att göra som han, släppa alla spärrar och bara låta det svälja mig. Det går ju inte så bra och skulle inte funka, men frihetskänslan måste ändå vara total, för en stund tänker jag.

Det här är inte en fantastisk bok, men den skickar med mig väldigt nyttiga saker. Som självacceptans och vikten av att faktiskt vara snäll mot sig själv. Jag är inte som alla andra, ingen är som alla andra och det är inte bara ok, det är fantastiskt.

DRUNKNA INTE I DINA KÄNSLOR – EN ÖVERLEVNADSBOK FÖR SENSITIVT BEGÅVADE
Författare: Maggan Hägglund och Doris Dahlin
Förlag: Libris förlag (2012)
Köp den t.ex. här eller här.

Fiktiviteter läser Den femte sanningen del 2

Det där att tro på något politiskt och att det inte alltid hänger ihop. Där befinner sig Doris Lessing just nu (300 sidor in) i Den femte sanningen. Skiljelinjen mellan vardagsliv och politisk övertygelse (flyktigt, jag kan inte ens formulera vad det egentligen är jag menar, men Lessing är sjukt bra på det) spelar en huvudroll, målas fram och suddas ut. Sorgen när övertygelsen och politiken inte är vad man trodde, här brottas det med kommunismen – kamratskap och förföljelse, att tvivla och samtidigt känna att man borde vara lojal. Att inte veta vad som händer, vad de inte säger.

Det är mer politik än feminism, men i den där linjen, balansen, jag pratade om finns båda och allt annat. Och mot slutet av den andra delen blir det också äntligen riktigt feministiskt när Anna agerar i relation till sin obegripligt själviske älskare, utan att reflektera närmare över det. Men jag reflekterar massor åt henne.

Det tar sig verkligen, jag känner att jag får lön för mödan och upplever att jag saknat det här med att ta mig tid med läsningen, låta det utmana utan att ge upp. Nästa gång hoppas jag att jag också kan formulera mig klarare kring vad det här är för bok och vad det är hon gör som är så konstigt men bra.

Mitt förra inlägg om Den femte sanningen-läsningen hittar du här.

En ros åt Emily

Jag har i flera år läst, kämpat med och fängslats av William Faulkners As I lay dying. Senast jag la bort den var det för att den gjorde fysisk ont att läsa när det handlade om barnen. Men jag älskar den också, jag ska läsa vidare en dag när det känns rätt.

I väntan på detta följde jag Lyrans råd och gjorde ett försök med novellen En ros åt Emily. Och den är fin, det är den. Inte alls svår eller krävande. Väldigt enkel och finstämd på temat att vi egentligen inte vet ett endaste dugg om det vi tror oss ha full koll på, särskilt när det kommer till människor. Riktigt fint. Och nu är jag sugen på mer William Faulkner, kanske ger jag mig ändå på As I lay dying igen, eller så får det bli något annat. Vilket är ditt bästa Faulknertips?

Obs! Spoilervarning för As I lay dying i kommentarerna

EN ROS ÅT EMILY i samlingen EN ROS ÅT EMILY OCH ANDRA NOVELLER
Författare: William Faulkner
Förlag: Carlssons (1990)
Översättare: Elisabeth Helms, originaltitel: The Lover’s Dictionary