Den här veckan ägnar vi oss åt återbruk på Kulturkollo, jag tänkte att jag skulle hänga med på tisdagsutmaningen för en gångs skull:
Berätta om en låt, en bok, en film, en tv-serie och/eller en teateruppsättning som är en ny version av något gammalt. Är originalet alltid bäst, eller finns det exempel på lyckade covers?
Jag kommer förstås genast att tänka på Colm Toibins House of names eftersom jag nyss läste den. Där har vi en variant av något annat som förstås inte är bättre än originalet, men den ger såpass mycket mer djup åt berättelsen att den blir en oskiljaktig del av den nu när jag läst. Jag tänker också på alla versioner av de bibliska berättelserna jag läst. Nämnde Toibins Marias testament, Pär Lagerkvist Barabas, Philip Pullmans Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren (här finns en text om dessa tre) och Göran Tunströms Ökenbrevet till exempel. Alla fina återberättelser, alla ger de djup och känsla åt en gammal berättelse som hålls levande tack vare nytolkningar (såväl litterära som teologiska förstås).
Vilken del har återbruk i ditt liv? Brukar du köpa mycket på second hand? Vilka gamla saker föredrar du framför nyproducerade?
Det går i perioder, som student köpte jag det mesta på second hand, nu blir det mer en blandning. Böcker är väl egentligen det jag köper mest av om vi pratar prylar och där köper (och skänker) jag gärna second hand.
Nu kände jag att jag fick en del att fundera på… Jag har alltid tyckt illa om när en författare tar en annan författares karaktärer och hittar på en egen historia om den. Men… Barabas har jag ju läst och tyckte jättemycket om 😉
Jag tycker också att det ryggmärgskänns lite som fusk, men det finns som sagt väldigt fina exempel och Barabas är definitivt ett av de bästa.
Versioner av händelser i Bibeln är intressanta! Jag gillar speciellt när Jesus får en röst.
Ja, det finns så många där som bara är kulisser och Jesus tjänar ju mest sitt syfte, det är väldigt intressant att få försöka se honom som människa.