Jag jobbar heltid igen nu och tror att jag överlevt den värsta zombietröttman som följde på den förändringen. Jag balanserar förstås hela tiden på gränsen till vad jag klarar av, men det känns som att jag blir bättre och bättre på att hålla mig på rätt sida. Och jag har till och med stunder nu när jag nästan känner mig som vanligt, vad nu det är…
När det gäller det där med läsning så går det hackigt. På vardagarna läser jag inte så mycket, i början av veckan orkar jag möjligen ljudbok eller något kapitel i en pappersbok, men sen är det kört. Helgerna däremot, då har jag ”gräva ner mig i sängen och läsa”-tid i massor
Idag skriver jag lite på Kulturkollo om en sak som irriterar mig storligen med hela den här utmattningsgrejen. Jag är ju egentligen väldigt tacksam över hur det var för mig, allt stöd jag fått och så, men när det kommer till samhälleliga aspekter är det ibland svårt att hålla bitterheten borta. Läs mer om det här.