Caraval av Stephanie Garber

Nej, jag kan inte påstå att jag gillar Caraval. Inte heller kan jag säga att jag begriper vad Caraval är och det är väl kanske det som är hela problemet. Allt är väldigt förvirrat, vad är spel och vad är verklighet, ingen är naturligtvis att lita på, men när det inte heller finns någon att tycka något särskilt om så blir det mest bara förvirrande och tråkigt. Märkligt nog.

Jag förstår det så att det här är första boken i en serie, det förstår jag inte heller, jag känner inte att det finns något mer jag vill veta här. Det är väl helt enkelt inte böcker för mig, tråkigt nog har jag svårt att se vem de faktiskt är till för…

CARAVAL
Författare: Stephanie Garber
Förlag: B. Wahlströms (2017)
Översättare: Carina Jansson
Första boken i en serie
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Läs Carolinas recension av boken för lite mer innehåll, Bokkoll har också utvecklat sina tankar om boken än vad jag orkar.

Lifsens rot av Sara Lidman

Vad säger man om Rönnog Martinsson? Hon är en människa svår att älska, en människa som egentligen ägnas hela Lifsens rot. Boken är Sara Lidmans sätt att försöka förstå henne, och såna som hon. Hon är kantig, hon är sticksig som en sån där kaktus helt utan ulliga ursäkter. Hon är obegriplig och hård, på gränsen till ond. Men mest av allt är hon nog rädd tror jag, rädd att livet inte ska vara mer än det är där i Ecksträsk.

Och hur det än är, hur svår hon än är att älska så lyckas Sara Lidman få mig att förstå mig lite på henne. Känna ömhet, känna igen. Jag tror inte att det finns en människa som skulle vilja säga att ”jag kände igen mig själv i Rönnog Martinsson jag”, och det säger inte heller jag. Men jag kan känna igen tankar, när hon gör som jag skulle ha velat ryggmärgsgjort någon gång, så som de där tanterna som inte tar någon skit i min omgivning skulle kunnat gjort. Rönnog är bara lite hårdare, lite mer utan humor, lite mer rädd om sin integritet. Jag anar att om jag haft tålamod med att de föregående delarna i Jernbaneeposet skulle komma som ljudbok istället för att börja här, mot slutet, hade jag fått mer förståelse för henne. Det är ju inte försent än.

Rönnog pratar om klass, om fäders skulder som förs vidare till barn, bokstavligt och bildligt. Hon pratar om kvinnans rätt när den knappt existerade. Hon ifrågasätter varför männen äger bestämmanderätt över sånt som är kvinnornas sysslor. Hon ifrågasätter för att hon själv anser sig starkare och mer kompetent än alla män hon mött. Jag älskar det.

Jag har skrivit förr om vikten av Sara Lidmans röst och för den här lyssningsupplevelsen har det varit oumbärligt. Hon är så arg, så bitsk, så stenhård. Som Rönnog. Hon ger liv till en människa som litegrann är som sten. Rönnog är en karaktär som kommer följa med och besvära mig, hon kommer pocka på uppmärksamhet och, tror jag, bli en sån där måttstock för hur man inte… Förutom ibland, det finns en styrka i att ibland också våga ta fram sin inre Rönnog, den delen som inte låter någon sätta sig på en och som tar noll procent skit. Hon är svår att älska Rönnog, och ändå tror jag att det är just det jag gör.

LIFSENS ROT
Författare: Sara Lidman
Förlag: Bonnier Audio (2015)
Inläsare: Sara Lidman

Mannen i svart

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that’s real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

What have I become
My sweetest friend
Everyone I know goes away
In the end
And you could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of thorns
Upon my liar’s chair
Full of broken thoughts
I cannot repair
Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here

What have I become
My sweetest friend
Everyone I know goes away
In the end
And you could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

If I could start again
A million miles away
I would keep myself
I would find a way

Jag lämnar den här texten (av Trent Reznor) här. Jag vet inte i vilken ordning ni vill ta det, men först kanske det kan passa att reflektera över hur sjukt januari den här låttexten känns. Djupt inne i det själsliga mörkret… Sen kan ni klicka på den här länken och höra Johnny Cash sjunga orden. Sen kan ni klicka på den här länken och läsa vidare i dagens Kulturkollo-text om min djupa kärlek till The man in black, hans musik och hans sökande.

Boktips inför vårläsningen

Vill du ha hjälp att plocka russinen ur vårutgivningskakan så har några av oss bokbloggare tagit på oss uppgiften att tipsa. Klicka in på Selma Stories och läs om våra största längtobjekt! Man fick bara välja tre så jag är grymt tacksam att mina medbloggare också är med så att fler av mina favoriter finns på listan. Läs och inspireras!

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff

En av 2017s sista böcker var definitivt en av de allra bästa. Jag vet inte när jag hade en sådan läsupplevelse senast, det var riktigt fantastiskt att få längta hem till en bok igen.

Illuminae är rymd-action när det är som bäst, huvudpersonmakeri när det är som bäst (Kady! Mer bad ass än Katniss och minus allt det som är dåligt runt Katniss), zombiesmitta när det är som bäst, AI-skräck när det är som bäst. Läsning när den är som allra bäst helt enkelt.

Jag tänker en hel del på Firefly (eller kanske främst Serenity-filmen) när jag läser. Och så tänker jag lite på Zombie apocalypse, för berättarteknikens skull förstås. Allt berättas genom dokument av olika slag. Och det blir inte alls tråkigt även om man skulle kunna tro det.

Mitt bästa, förutom Kady då, är nog när vi får befinna oss inuti AIDAN, den artificiella intelligens som fått sig en törn och kämpar med sin existens eller ickeexistens. Jag älskar att få komma till insikter om mänsklighet och sånt och inte minst älskar jag hur poesin används.

Det finns ingenting som är dåligt med Illuminae (förutom denna recension då, herregud vad jag inte förmår skriva något vettigt om något så himmelskt bra). Nu drar jag vidare till nästa bok i serien. Den avslutande delen kommer i april om jag inte felunderrättat mig.

ILLUMINAE
Författare: Amie Kaufman och Jay Kristoff
Förlag: Knopf, Borzoi Books(2015)
Första delen i serien The illuminae files.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser, Oarya, Sagan om sagorna

Titta Hamlet av Barbro Lindgren och Anna Höglund

Nej, det är inte för att förbättra min lässtatistik jag ger mig på till pekböcker förklädda klassikervarianter. Det är för att jag älskar Barbro Lindgren så innerligt mycket. Och för att jag väntat lite på mer Hamlet i hennes tappning. Hon har ju redan skapat den ultimata versionen i VLMF-världens uppsättning av Nökhamlet, en fortsatt utforskande version i Max-bokstil var bara att vänta.

Recensera kan jag förstås inte. Jag tycker om Titta Hamlet, jag gillar det drastiska som uppstår när nyckelpunkterna plockas ut och får stå för sig själv och jag älskar mörkret som omger sagan tack vare Anna Höglunds murriga bilder. 

Som bibliotekarie har jag jättesvårt med det här och det är jättebra, att få utmana sig lite. Det är ju ingen självklar barnbok (även om jag kan avslöja att en mig mycket närstående 10-åring älskade den), men hur får jag vuxet folk att begripa att det är för dem när det verkar vara barnsligt? Det är samma sak med Titta Max grav och det är nog en annan anledning till att jag älskar Barbro Lindgren såpass mycket. Att hon aldrig slutar utmana mig, som läsare, människa och läsningsförmedlare.

TITTA HAMLET
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Karneval (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Jag hatar att träna av Brita Zackari

Jag hatar att träna har mycket att säga. Ibland döljs det lite av jargong, men det finns riktig tyngd där bakom också.

Här finns ett sätt att tänka som leder bort från att det behöver vara så svårt med träning (det är ju det som kan göra det så sjukt tråkigt). Jag har till exempel länge trott att jag inte är en ”träningsperson” (eftersom jag inte tränat sen barndomen, inte har så snygga träningskläder, inte springer med appar eller är med i några lopp, inte går på gym osv). För mig har det där fallit på plats först i och med utmattningen. När jag insåg vilken oerhörd sorg det var för mig att inte kunna träna insåg jag också att jag visst är en ”träningsperson”, herregud, om man tränar eller vill träna så är man väl det, det krävs faktiskt ingenting annat magiskt för att få säga att man är en tränande människa…

En annan sak som jag lärt mig och som Brita Zackari predikar är att det måste vara enkelt. Om man ska tänka på maten och kläderna och att man måste göra något man bestämt en vecka i förväg så blir det övermäktigt. Det är ok att våga lyssna lite lagom på kroppen, fuska, vara lat ibland om det behövs och överraska sig själv med att man orkar mer än man tror.

Jag fick också världens aha-upplevelse när jag läste boken. Tänk att jag ett år fram till utmattningen faktiskt klev upp tio i sex vissa dagar för att få in en träning innan jobbet. Och att det enligt forskningen i sig orsakar ökad stress. Who knew? Alla utom jag typ. Jag tränar fortfarande tidigt ibland, men aldrig så tidigt och bara om sommaren när jag vill springa, men vet att det kommer vara för varmt mitt på dagen eller kvällen. Inte så ofta alltså…

Jag gillar Brita Zackaris inställning och driv. Jag gillar att hon är hård mot dieterna och berättar om sin ätstörningsbakgrund. Vi är många som delar den… Och när det kommer till det här med att träna för att gå ner i vikt så älskar jag Britas inställning. Jag gör inte det, aktivt, av just hennes anledning, då blir det ju aldrig färdigt, är aldrig bra nog. Jag väger mig väldigt sällan nuförtiden och aldrig någonsin i anslutning till träningen, den måste jag frikoppla. Jag tränar för att känna kontakten med kroppen och för att känna mig stark, inget annat. Men det är svårt, en evig kamp. När jag gick upp fem kilo i samband med utmattningen ville jag typ dö och banta för att allt kändes så försent. Idag är jag mer balanserad igen, men jag är inte så naiv att jag inte fattar att en stor del av det kommer av att jag gått ner till min normalvikt igen (utan bantning, dieter och sånt skit, ämnesomsättningen kom väl igång igen). Det är en sån oändlig kamp det här viktlivet. Det fortsätter det vara, för mig är det därför oerhört viktigt att det inte har något med träningen att göra, då skulle tränandet förlora allt av lust för mig.

JAG HATAR ATT TRÄNA
Författare: Brita Zackari
Förlag: Norstedt (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Pojken i skogen av Mats Jonsson

Pojken i skogen är Mats Jonssons uppväxtskildring (eller en av dem i alla fall). Den är helt och hållet centrerad kring Mats liv från barndom till högstadiet. Och det finns så mycket att känna igen. Om att upptäcka saker, uppleva saker, känna saker. Om att älska husdjur mer än allt annat och sen förlora dem och lära sig om döden, om stora barn som lockar och skrämmer, om den obegripliga vuxenvärlden.

Mats Jonsson är alltid bra, men här på ett annat sätt än i exempelvis Nya Norrland. Av naturliga skäl saknas långa, utbroderade politiska resonemang här. Det är skönt och saknat på samma gång. Jag tycker mycket om Mats, pojken och den vuxne som vågar dela pojken med oss utomstående. Det finns något ovanligt i skildringen av Mats, han är ett barn med alla skiftningar, osentimentalt skildrad med alla fördelar, fel och brister ohöljda. Det känns ovanligt att barn får framställas så, att de får vara hela och komplexa människor redan som små. Det är nog det jag främst tar till mig, att allt det där man känner och tänker och är som barn får finnas kvar, det är värt att bevara.

POJKEN I SKOGEN
Författare: Mats Jonsson
Förlag: Galago (2005)
Köp den t.ex. här eller här.

Älsklingar!

Jag firade min födelsedag med att bjuda på lästips och det tyckte ni ju om så jag tänkte att lite fler tips inte kan vara fel. Jag har jobbat med och uppdaterat min älsklings-sida där jag samlar mina allra bästa favoriter. En del har jag delat in i kategorier, en del finns bara där trots att det inte passar in. Såhär ungefär:

På en topplista över mina bästa någonsin skulle dessa ingå:
Wolf Hall

Bring up the bodies

Tjänarinnans berättelse

The language of dying

Kejsarn av Portugallien

och några till…

 

Historiska romaner

Barabas

Alias Grace

The daylight gate

En mörderska bland oss

The wake

Allt som återstår

Tiden är inte än

Mäster

Min skugga

Syndavittnet

Sagan om Turid: KungadotternKrigstid, Korpgudinnan

Ormens väg på hälleberget

 

Sorgliga romaner

Svart dam

Genom natten 

Om jag stannar

Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken, Sjukdomen, Döden

Himlen börjar här

Jag ger dig solen

Sju minuter över midnatt

 

Alla tips och hela sidan hittar du här.