Jag har som ambition att bekanta mig med lite nya författarskap. Jag har samtidigt som ambition att fördjupa mig i sådana som jag redan älskar och att läsa om gamla favoriter då och då. Men det behöver ju inte krocka eller så, det kan vara långsiktiga, långsamma ambitioner.
Jag har en tanke om att läsa minst en ny författare varje månad och att presentera hen här på bloggen i förväg för att kanske få tips om vad jag bör börja med och så. Som startskott i detta gör jag lite tvärtom och tänker att Kazuo Ishiguro kommer bli februaris nya bekantskap. Men jag vill absolut inte höra att jag borde börja någon annanstans än med Never let me go. Den är nämligen nästa bok- och filmcirkelbok på jobbet, så det måste helt enkelt bli den. Jag tänker mig att jag ska läsa och lyssna parallellt. Och sen blir det som sagt filmen också efter läsningen. Det känns bra såhär innan. Vänligen delge mig era mest entusiastiska tankar om att just Never let me go är allra bästa att börja med 😉
Never Let Me Go är en läsupplevelse som har dröjt sig kvar länge hos mig och är nog det bästa Ishiguro har skrivit, i mitt tycke.
Det låter väldigt bra, nu ser jag ännu mer fram emot att läsa den (och är dubbelnöjd att jag såg till att jag blev ” tvungen” att ta mig an den när jag valde den tillbokcirkeln)
Jag började med den. Det var ett jättebra val!
Det låter väldigt betryggande!
Har bara läst återstoden av dagen vilken var fantastiskt bra. Men har hört mycket bra om Never let me go! Du kommer nog bli nöjd, ledsen att inte ge dig exakt vad du efterfrågade
Det är helt ok, försiktig uppmuntran genom hörsägen är absolut gott nog 🙂 Jag har också hört mycket gott om den så jag tror nog att jag blir nöjd.
Jag började med Begravd jätte men har fortfarande bara kommit halvvägs (och nu vet jag inte ens var jag har lagt boken). Never let me go var jag därför bara lite halvsugen på när den var bokklubbsbok i januari. Men oj, så bra den var. Jag sträckläste och den blev en av januaris två bästa böcker.
Åh, men det låter ju alldeles utmärkt. Och så låter det som att jag ska hålla mig ifrån Begravd jätte (jag har nog faktiskt börjat på den precis när den kom, men kände efter max tio sidor att det inte var något jag orkade plöja igenom där och då, nu känner jag att det gäller här och nu också).
Jag har bara sett filmen och den var jättebra. Kommer ihåg att den väckte många funderingar om etik/moral… Känslomässigt jobbig på sina ställen var den med. Därför har jag dragit mig lite för att läsa boken, då jag kan tänka mig att det blir ännu starkare där. Påminner lite om de framtidsdystopier Atwood brukar skriva, så du gillar’t nog. 🙂 Kan även rekommendera Ishiguros ”Återstoden av dagen” som är en av mina bästa läsupplevelser någonsin.
Det låter ju väldigt lovande det där 🙂 Och så vet jag ju hur jag ska gå vidare sen, med nästa bok.