Rapport från när jag precis läst ut Thin air
Klockan är 21:49 och jag är naturligtvis oerhört medveten om det totalt genomdumma med att läsa ut den här boken precis innan läggdags. Nu kommer jag få hålla mig vaken med någon sorts lättsam underhållning och hoppas på det bästa om några timmar…
Thin air är riktigt, riktigt obehaglig. Inte totalt paralyserande som Dark matter (gud, ska jag behöva tänka på den nu också…), men långsamt, utdraget gastkramande. De där sista femtio sidorna med insikten om vad som hänt och händer, ensam i lägret och med vetskap om att något finns där ute. Atmosfären. Skräcken. Eller om det är galenskapen…
Dagen efter
Jodå, jag lever. Jag har sovit oroligt, men inte en enda gång har jag anat en närvaro av något annat, något ont. Bara katten och mannen och barnet. Puh.
Det är något särskilt med mig och de där böckerna som handlar om att utforska, nya marker och berg. Jag tänker på hur jag älskar att läsa Mot den glittrande snön vid världens ände, The Terror, Expeditionen, Evig natt och Thin air. Jag är ju verkligen, verkligen inte en sån som själv vill utforska. Jag vill knappt ens resa till Stockholm. Jag blir ofta superstressad av att packa för en semesterresa, jag skulle vara helt värdelös i upptäckarbranschen, för att inte tala om att jag är mörkrädd, svag och allmänt mesig. Ändå, eller just därför dras jag till de här böckerna. Och det är inte heller så att de skrämmer bort mig från äventyret, de får mig att förstå drivkrafterna, jag saknar dem totalt, men jag förstår människor som är helt olika mig. Och det är ju faktiskt en av de allra bästa sakerna med litteratur och läsning. Att få lära nytt och vidga sina förståelsevyer.
Thin air är en riktigt bra bok, krypande obehaglig och märkligt klaustrofobisk. Jag skulle rekommendera en läsning i hyfsat dagsljus, men kvällen går också bra om du verkligen måste…
[su_note note_color=”#dafdf5″]
THIN AIR
Författare: Michelle Paver
Förlag: Orion books (2016)
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]
Riktigt obehaglig bok! Och just därför så himla bra. Även jag har svårt att förstå varför man utsätter sig för sådant här, hur man kan vilja bestiga ”omöjliga” berg istället för att stanna hemma i fåtöljen med en bok. Men att läsa om det är fantastiskt.
Underbart obehaglig helt enkelt. Och jag tror inte man ska underskatta det där med att läsa om folk som gör jobbiga saker som man själv aldrig skulle ge sig på, så att man själv slipper och ändå får typ uppleva 😉
Tack för tips! Jag gillade The Terror (också tips från dig ) och har nu klickat hem även den här
Å vad roligt att få inspirera till läsning av såna höjdarböcker. Har du läst Pavers Dark matter (Evig natt tror jag den heter på svenska), annars tror jag nog att du måste det 🙂
Noterat! Vem kan motstå vampyrer OCH vinter?!
Och dessutom är det ju en hel serie!
Rätt titel, fel författare. Nu har jag hittat Pavers bok. Inga vampyrer
Möjligen hade allt blivit ännu bättre med vampyrer, men skönt ändå att du hittade rätt till slut 😉
Jag tyckte konstigt nog inte att Dark Matter var så farlig – personer som befinner sig i isolering i böckernas värld förknippar jag mest med mys, haha. Som barn blev jag dock livrädd för spökböcker. Däremot gillar jag verkligen genrens motsvarigheten i spelform! De senaste åren har jag helt förälskat mig i Playstation 4 och blivit ”gamer” (trots att jag är kvinna 30+ utan tidigare erfarenhet). 🙂 I genren ”isolerad-i-ödemarken-och-måste-lösa-mysterium” kan jag varmt rekommendera följande spel (tror de finns till PC/Mac också):
Firewatch (Wyoming, USA)
Kona (Quebec, Kanada)
Everybody’s gone to the rapture (liten brittisk by)
Kholat (Uralbergen, Ryssland)
Jag tycker att de där sista 50 sidorna är sjukt obehagliga, resten inte alls, där var det mest en härligt olycksbådande stämning som täckte allt. Tusen tack för speltips, lite sugen blir jag ju, så total novis jag är…
Into the Wild, John Krakauer.