Bok två om kommissarie Gamache är rätt mycket som den förra. Mysig (ja, jag vill flytta till Kanada nu igen), precis lagom komplex och precis lagom enkel. Eller kanske möjligen är den lite väl enkel den här gången. När mördaren låter sig gissas så pass tidigt och klart så är det som det är, men tack och lov handlar inte Nådastöt om mördare. Den handlar om mönster, om tro som Gamache säger och om gamla bekantskaper som förändras och ändå alltid förblir desamma.
Jag stör mig litegrann på att mordoffret är så väldigt osympatisk (ja, hon förtjänar det!) utan att jag egentligen får gå på djupet med henne och varför. Jag störs också av att dottern, Crie, nästan bara beskrivs av andra och då som obeskrivligt fet. Bara det. Jag vill vara med henne som jag fick i inledningen, jag vill veta mer och framförallt för att hon (förstås) verkar ha mycket mer där bakom ytan än det alla först ser. Jag tycker det känns väldigt orättvist mot oss båda.
Jag gillar människorna (Gamache, byinnevånarna, alla!) mer än jag gillar själva Nådastöt, och just därför kommer jag läsa vidare i serien, eller rättare sagt lyssna vidare – jag kan numera inte tänka mig Gamache utan Tomas Bolme. Så himla bra han läser! Jag tror att nästa besök i Three Pines kommer bli ännu ”trevligare”, kanske till och med med en knivig mordgåta.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
NÅDASTÖT
Författare: Louise Penny
Förlag: Bonnier Audio (2012)
Inläsare: Tomas Bolme
Del 2 i serien om kommisarie Gamasche och Three Pines. Del 1: Mörkt motiv[/su_note]
Ja, denna serie växer som fan allt eftersom. Jag höll på att sluta läsa efter denna på grund av allt fetthat, men är otroligt glad att jag fortsatte.
Det låter ju väldigt bra inför mitt fortsatta läsande. Tänkte mig fortsätta med nästa snart så att jag kan läsa den i ”realtid” runt påsk.