Till alla killar jag har gillat av Jenny Han

Till alla killar jag har gillat är som en liten karamell. Den går fort att trycka i sig, den är söt och god och mysig och säkert lite lättglömd. Men den är bra, jag tycker mycket mer om den än till exempel Jenny Hans sommar-serie. Ännu mer hade jag gillat den helt utan triangeldramadelen.

Jag gillar Lara Jean och jag gillar den där pirriga kärlekskänslan. Jag tycker om att det kommer fler delar så att Lara Jean kan fortsätta sin mognadsprocess, hon håller helt trovärdigt på att bli vuxen i den här boken. Det är det jag gillar. Det jag fullkomligt älskar är skildringen av systraskapet – treenigheten Margot, Lara Jean och Kitty. Jag hade varit helt nöjd med en bok om dem, utan killar (förutom pappan som trots att han inte är där så mycket glimrar i sin föräldraroll). Men möjligen med mer hundar.

Egentligen är det här en serie man bör vänta med tills man har tillgång till alla böckerna. Bara som en liten varning. Jag misstänker att de flesta blev lika besvikna på det synnerligen öppna och otillfredsställande slutet här som jag blev…

TILL ALLA KILLAR JAG HAR GILLAT
Författare: Jenny Han
Förlag: Lavender lit (2018)
Översättare: Sofia Ejheden, originaltitel: To all the boys I’ve loved before
Första delen i en serie.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Ulrica på Kulturkollo

Fem snabba om påsken

Påskvecka och dags att hänga med på Kulturkollos veckoutmaning:

långfredagslugn eller påskaftonsfest – jag svarar som jag tror att de flesta introverta bokälskare skulle svarat. Påskaftonsfest är också helt ok så länge jag får styra över den själv, vilket jag får för det mesta pga inga påsktraditioner alls. Men det är något visst med långfredagens kontemplativa lugn ändå.

dragé-ägg eller mandelägg – inget kan någonsin mäta sig med dragé-ägg, utom möjligen choklad då

påskhare eller påskkärring – påskharen kommer med godiset va? Och påskkärringen är den där som knackar på dörren och tar mitt godis.

picka ägg eller rulla ägg – ingen aning, jag vet pinsamt nog inte vad någon av alternativen innebär (eller jag vet ju vad rulla och ägg betyder var för sig, men jag antar att det innebär något annat som aktivitet?)

påskmust eller påsköl – öl är ju objektivt sett rätt otäckt och must är gott så svaret är väldigt givet.

I utmaningen ingår också att tipsa om lämplig påskläsning eller berätta vad man läser just nu. Jag tänker göra både ock imorgon så ni får helt enkelt ge er till tåls.

Never let me go av Kazuo Ishiguro

Det här är väldigt svårt att förklara. Jag tycker jättemycket om Never let me go, verkligen jättemycket. Men på det sätt jag trodde att jag skulle gilla den är jag lite besviken. Det hänger säkert ihop med det jag förväntade mig av boken och jag vill inte avslöja för mycket eftersom jag som sagt tycker väldigt mycket om det jag tycker om. Alltså komplicerat.

Men om jag ska sammanfatta det jag inte gillar så blir det nog ganska enkelt. Jag har svårt för det här sättet att berätta, där en person hela tiden antyder en massa som hen sen ska återkomma till ”om en liten stund”. Jag känner ofta när jag läser såna böcker (det senaste exemplet jag kan komma på är Richard Fords Kanada som var nerlusad med sånt) att författaren för det första inte litar på mig som läsare och för det andra, vilket nog är värre, inte litar helt på sin egen berättelse. Så det är jag lite allergisk emot och det finns tyvärr i övermått här när Kathy berättar om Hailsham och livet där och därefter.

Med det sagt så älskar jag nog allt annat med berättelsen (vilket förstås gör det där ännu mer störigt, han hade kunnat lita på berättelsen och mig). Jag älskar Hailsham förstås, internatskola på engelsk landsbygd, hur fel kan det gå? Hela donationsgrejen är hjärtekrossande och jag är väldigt förtjust i att de är så irriterande och osympatiska hela högen. Möjligen med undantag för Tommy men jag har inte bestämt mig om honom riktigt än.

Never let me go är inte så fartfylld kan man säga, det händer inte jättemycket och ändå är djupet ibland sådär oändligt djupt att jag inte orkar andas. Stämningen är det som fångar mig mest tror jag, en känsla som övervinner allt annat, också det som stör mig.

NEVER LET ME GO
Författare: Kazuo Ishiguro
Förlag: Wahlström & Widstrand/Bonnier pocket (2005/2018)
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Stories from the city, Johanna K på Bokhora

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt, lite så känner jag när jag ska skriva om Den gula tapeten. Det är lite som att gå över krossat litterärt glas utan att trampa sig blodig/avslöja för mycket.

Avslöja kan jag i alla fall att det var Helena Dahlgren som väckte mitt intresse för Den gula tapeten i sina 100 hemskaste. Sen gick det ett bra tag (av månader där temat instängdhet och psykisk ohälsa och gränsen mellan verkligt och overkligt inte var så lockande eller bra för mig pga utmattning, psykisk ohälsa och instängdhetskänslor) innan jag häromveckan plockade hem den från biblioteket och läste.

Den gula tapeten är tapetserad på väggarna i ett rum där novellens jag flyttar in under några månader. Hon ska rekreeras, är sjuk eller kanske inte enligt maken, doktorn. Något har hänt på godset, eller inte. Något händer, eller inte. Jag har egentligen ingen aning om vad som utspelar sig på de här fåtaliga sidorna, jag är bara säker på att det är massor och hälften sker nog i mig. Det är så bra det här, så vedervärdigt snyggt hintat och belyst och skrivet.

Jag kommer absolut läsa Den gula tapeten igen. Och igen. Och igen. För att hitta fler ledtrådar, se fler ansikten och kanske hitta nya vägar till att förstå vad som händer.

DEN GULA TAPETEN
Författare: Charlotte Perkins Gilman
Förlag: Samspråk förlag (1990)
Översättare: Ingrid Maria Ingemark, originaltitel: The yellow wallpaper
Vill du läsa den slitna, oerhört grafiskt avskalade utgåvan jag läste får du nog vända dig till närmsta bibliotek (bra grej!). Vill du äga så finns en färsk nyutgåva (som jag lånat omslagsbilden från här ovan) t.ex. här eller här.
Läs mer om boken i min text på Kulturkollo

Athena – pappas flicka av Li Österberg

Modernt omtolkade myter är alltid intressanta, är de också feministiskt utforskande så blir det förstås ännu bättre. Li Österbergs Athena – pappas flicka är just det. Den undersöker genom Athena vad det innebär att vara kvinna och att vara det i en patriarkal värld inte så olik vår som man kan tro. Athena är relativt nyfödd, det är bara några månader sen hon slets ut ur pappa Zeus huvud. Hennes kropp var vuxen redan från början, men hennes medvetande och själ är mycket ung. Athena är ett barn. Att Athena är en del av sin far och väldigt lik honom, också kroppsligt, ställer stora krav på anpassningsförmåga.

Athena hittar en kamrat i Pallas men allt slutar i kaos. Sen bär det av till Olympen där Athena ska lära känna sin far, ska försöka lära sig mer om sin mor Methis och ska förstå sig på Hera, Zeus syster och hustru som går under rykte att vara psykiskt instabil.

Jag tycker om att alla de omgivande gudarna och gudinnorna (Hades inräknad) tar Athena till sitt hjärta och att de aldrig behandlar henne så illa som de behandlar varandra. Athena lever ett turbulent liv under den tid som faktiskt är hennes uppväxt, men hon lever det omgiven av gudar som genuint bryr sig om henne.

Athena ställer många relevanta frågor om vad det innebär att vara kvinna och varför kvinnor förväntas vara på vissa sätt men inte andra. Athena – pappas flicka är en väldigt lyckad tolkning av en i alla fall utifrån det här perspektivet väldigt outforskad del av de grekiska gudasagorna.

ATHENA – PAPPAS FLICKA
Författare: Li Österberg
Förlag: Epix (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Wage slaves av Daria Bogdanska

Det här är samhällsgranskande seriekonst när den är som allra bäst. Personligt, politiskt, avslappnat ursinnigt. Det finns ett driv här som gör gott. Ska jag jämföra med något, eller snarare koppla till något så blir det samtida arbetarlitteratur som Yarden av Kristian Lundberg.

I Wage slaves möter vi Daria som flyttat till Sverige för att plugga och för att hänga med lite folk hon känner. Snart inser hon att hon behöver jobba för att klara sig och att det är väldigt svårt att få jobb om man inte har personnummer (och personnummer får man inte utan jobb). Snart sitter hon fast i en rävsax med en chef som utnyttjar människor på gränsen till sammanbrott, som driver dem hårt och inte ens behöver hota med något eftersom att alla vet vad som gäller.

Wage slaves beskriver ett samhälle vid sidan av det officiella, ett samhälle vi egentligen alla vet finns, men som vi också upprätthåller och tillåter att fortsätta fungera. Genom att blunda, genom att handla, genom att sätta vår egen bortskämda bekvämlighet först.

WAGE SLAVES
Författare: Daria Bogdanska
Förlag: Galago (2016)
Köp den t.ex. här eller här.

Vägarna är som tvättbrädor här av Hilding Sandgren

Jag läste Det som hände i skogen för något år sedan, men jag verkar inte ha skrivit om den av någon anledning. Vägarna är som tvättbrädor här är i alla fall en fortsättning på den berättelsen. Här får det som hände i skogen konsekvenser. Och inte.

Det är så snyggt skildrat av en glesbygdsort där så mycket är osagt och underförstått. Flera sidor passeras utan att något sägs, för att det kanske inte behövs. Så som det är, på gott och ont.

Det är ett patriarkalt samhälle som skildras, en plats och en tid (några år tillbaka i tiden, men också nu) där unga flickors ord och upplevelser inte räknas som så särskilt viktiga. Men det är också en plats och tid där vuxna människor oavsett könstillhörighet känner sig otillräckliga och oviktiga. Det här är berättelser om de osynliga. Men vissa är såklart mer utsatta än andra. Vissa har också mer kraft än andra när det blir oundvikligen dags att testa gränser, utmana och slita sig fri.

VÄGARNA ÄR SOM TVÄTTBRÄDOR HÄR
Författare: Hilding Sandgren

Förlag: Galago (2017)
Fortsättning på Det som hände i skogen
Köp den t.ex. här eller här.

Love hurts deluxe av Kim W. Andersson

Åh vad jag gillar Love hurts deluxe av Kim W. Anderson. Och det hade jag ingen aning om för en liten stund sen.

Love hurts deluxe kastar mig tillbaka till tiden när jag smygläste de där serietidningarna jag hittade i släktingarnas källare, de där med skräck och halvnakna kvinnor – Chock? Här finns det också sex och skräck, men inte alls det där dåliga (sexualisering och sånt) som fyllde dem. Här är allt väldigt mycket modernare, roligare och himla snyggt.

Love hurts deluxe är resultatet av en synnerligen lyckad kickstarterkampanj. Volymen innehåller inte bara alla Love hurts-serier som skapats, den innehåller också texter av personer som på något sätt varit inblandade i Kim W. Anderssons skapande och så finns där generöst med bakomberättelser, skisser och förklaringar. Rent guld med andra ord.

Min bästa serie är den som Sara Bergmark Elfgren varit med och medskapat. Och så är jag förtjust i den med kung fu-mästarinnorna, och en hel del andra totaltvistade vändningar, blinkningar och galenskaper.

Och så vet jag att jag nu bara måste läsa Alena, den där Love hurts-serien som känner lite på hennes historia lockar verkligen till att jag ska kasta mig in i hennes mörka hemska värld.

LOVE HURTS DELUXE
Författare: Kim W. Andersson
Förlag: Apart förlag (2018)
Köp den t.ex. här eller här.