Egentligen tror jag att jag har missat litegrann av En engelsk gentleman, för att jag lyssnade på delar av den när jag hade feber. Samtidigt är jag inte säker på att det inverkat på min läsupplevelse på något dåligt sätt. Visst minns jag kanske inte allt, men jag har med mig en febrigt febril känsla från någonstans där på mitten, hela Filths barndom ligger litegrann i dunkel och det känns nästan lite bra faktiskt.
”Gamle Filth” är egentligen en tvättäkta Sir. Ett barn av engelska imperiet, en pensionerad domare, en man av det lugna, bekväma livet. Det händer inte mycket i Filths liv längre, inte sedan hustrun Betty dog och lämnade honom ensam i huset på engelska landsbygden dit de dragit sig tillbaka efter åren i Hongkong. Ensam med tjänstefolk han inte minns namnet på och grannar han avskyr.
Gamle Filth är en härligt sur gammal gubbe, en sån där som kommer med dräpande kommentarer man kan skratta åt, men som man egentligen inte vill umgås med för att det kommer ett ännu värre nålstick strax efter. Det är förstås förfärligt synd om honom, inte minst med tanke på den där barndomen jag feberförträngt.
I de följande böckerna En trogen kvinna och De sista vännerna hoppas jag lära känna Betty lite bättre, och kanske den där avskydde grannen som verkar ha spelat en viktig roll i deras liv.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
EN ENGELSK GENTLEMAN
Författare: Jane Gardam
Förlag: Storyside (2017)
Inläsare: Christian Fex (obs! Förträfflig inläsning!)
Första delen i en trilogi[/su_note]
Jag håller med dig om uppläsaren Christian Fex förträfflighet! Verkligen bra, med precis lagom nivå på dramatisering och röster.
Och det här med att Edward Feathers barndom försvinner i ett ludd… så uppfattade jag det nog också fast jag inte hade feber när jag lyssnade. Det antyds en del, men det här är typiskt författaren har jag förstått sen, att hon INTE skriver om det som är viktigt, utan mer om det som har hänt senare och tidigare och så får man lista ut själv. Det stör mig samtidigt som jag gillar det. Men jag hade verkligen velat läsa mer om hur Edward hade det där i Wales.
Förresten är det första gången på länge som jag faktiskt är inne på din blogg (jag läser allt du skriver, men gör det i Feedly så där ser allt likadant ut). Så fint det har blivit! Mycket snygg och ren layout. Gillar!
Det är ett väldigt speciellt sätt att berätta som tilltalar och irriterar mig också, och väcker mig och håller mig på tårna när jag vaggas in i någon sorts trygghet. Det är märkligt och smått genialt.
Och tack, det behövdes en uppfräschning och avskalning 🙂
tyckte mycket om trilogin ❤️
Jag ska läsa vidare, jag är ju väldigt nyfiken också på övriga pjäser i spelet.
Tack för tips, jag reserverade den på biblioteket igår efter att ha läst din recension.
Trevlig helg!
Men åh vad roligt, hoppas du gillar!