Emma Frans har gett sin bok Larmrapporten underrubriken Att skilja vetenskap från trams. Det är precis vad den här boken handlar om. När Jack Werner undersöker vandringssägner och myter i sin bok ger sig Emma Frans i kast med de här återrapporteringarna av vetenskapligt material som får i alla fall mig att ilskna till någon gång per vecka. De där “du dör om du äter chips”, “gå ner i vikt med choklad/vin/vad du nu vill att du ska gå ner i vikt av” ni vet. De där rätt luftiga och korta artiklarna där man bör begripa att rätt mycket av grundinnehållet utelämnats och friserats för att bli sådär snyggt och klatschigt rubricerat.
Jag är gammal historiker och som sådan kan jag reagera på de där “Det var bättre förr”-nissarna rätt starkt, de som drar fram rena felaktigheter för att bevisa sin obevisbara tes. Jag älskar att Dick Harrison gav dem svar på tal. Jurister måste vara än mer uppgivna, om domar och brott ska det tyckas över alla bräddar utan att egentligen behöva veta vad juridik är. Medicinska forskare ska vi inte tala om, det är ju deras livsverk som förminskas och paketeras till de där larmen eller mirakelkurerna.
Jag gillar den vetenskapliga ingången i den här boken, hur Emma Frans lugnt och metodiskt förklarar vad vetenskap är och att den är ifrågasättande till sin natur, inte konstaterande. Med hjälp av exempel görs det tydligt hur forskning blir till och hur den kan förvanskas i rapporteringen eller hur man kan presentera den på ett kanske lite tråkigare, men lite mer korrekt sätt. Den ger också verktyg för oss alla som ställs inför den digra uppgiften att tolka och begripa de nyheter som flödar mot oss.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
LARMRAPPORTEN
Författare: Emma Frans
Förlag: Volante (2017)
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]