Idag skriver jag om De sju goda åren på Kulturkollo, jag skriver bland annat såhär:
De sju goda åren ger en, för mig, ny och upplysande inblick i hur israelisk vardag kan se ut. Hur det är att oroa sig för att barnen ska delta i krig, hur det är att förhålla sig till förintelse och antisemitism, ständigt och alltid. En annan sak som boken lär mig är att Etgar Keret är väldigt rolig, på ett tillbakalutat och nästan nonchalant sätt. Det får mig att tro att jag skulle gilla Etgar Keret om vi någonsin träffades och inledde en diskussion (om exempelvis de mordiska inslagen i Angry birds eller dumheten i att ens nämna Disneyland Paris för ett barn som inte vet att det existerar, eller något annat av allt det han skriver om i den här boken). Det får mig definitivt att vilja läsa mer av honom.
Hela texten om boken hittar du här.
En sak som jag inte tar upp där, men som jag inte kan låta bli att nämna är texten i boken. Den är suddig! Först trodde jag att jag inbillade mig, sen trodde jag att det berodde på mina nya glasögon och min kraftigt försämrade syn. Till slut fick jag be min man att läsa en sida och han intygar att texten är oskarp. Jag tror att det kan ha att göra med att pappret är så tunt att nästa sidas text lyser igenom en smula, eller så är det teckensnittet, jag vet inte, men något är det i alla fall. Jag rekommenderar läsning av e-boken om ni har den möjligheten. De här 185 sidorna har känts som 800 eftersom de har ansträngt syn och koncentration så mycket. Boken är så bra att den är värd det, men det är ju alltid bättre om man slipper ansträngningen…
DE SJU GODA ÅREN
Författare: Etgar Keret
Förlag: Brombergs (2018)
Översättare: Kristian Wikström, originaltitel: Seven Good years
Köp den t.ex. här eller här.